Den mest högljudda opinionen på Åland ger en klar signal: vad det än handlar om, från skärgårdstrafik och utbildning till sjukvård: Ändra ingenting! Stoppa allt!
Helt klart vore den enklaste politiska vägen att bara låta bli. Att förvalta nuet, administrera vardagslunk och låta bli att ta omaket som verksamhetsförändring innebär. Det är den breda vägen.
Att säga nej till en förändring är tveklöst den absolut enklaste vägen att skapa opinion i vårt samhälle. Det finns alltid frivilliga som ropar nej snabbt och utan att känna till hela bilden. Gärna ska man krydda sitt motstånd med överdrifter, förakt och nedlåtenhet. Det drabbar både politiker och ledande tjänstemän.
Så varför ids vi ta omaket? Varför ställer vi ens upp till politiska uppdrag? Eller ryggar människor i allt högre grad för att ta på sig ansvarsroller i vårt lilla samhälle? På Åland måste man vara beredd att öga mot öga möta de personer som drabbas. Att ta ledarskap för ett förändringsarbete med en liten stab till hjälp är också riskabelt, och om man misslyckas så kablas det ut till alla som har en radio eller en lokaltidning.
Jag har jobbat heltid inom åländsk politik sedan 2003. Hittills har det inte varit en enda förändring som initialt mötts positivt. Ändå kan man i ett senare skede konstatera att de var nödvändiga. Jag har drivit och överlevt sammanslagningen av den sju gymnasieskolorna (struktur -07), bildandet av KST, Fastighetsverket, ÅDA, stödsystem för landbaserad vindkraft och drivit kommunreform.
Den här mandatperiodens händelser har inneburit bildandet av rederiet Axferries, ett nytt upplägg av skärgårdstrafiken och etablering av havsbaserad vindkraft.
Ingenting kommer enkelt eller utan motstånd.
Naturligtvis ska man se positivt på debatt, att reformer debatteras och diskuteras, men när tonen blir destruktiv och man river upp ilska och oro i onödan blir det en bromskloss för samhällsutveckling.
Det är viktigt att organisationer kan bedriva ett kontinuerligt moderniserings- och utvecklingsarbete. Det är viktigt att bygga och vårda en verksamhetskultur som klarar av det.
Ofta blir bristen på pengar det som tvingar fram en förändring. Då är det egentligen redan lite försent. Man borde förändra redan innan ekonomin blir hotfull.
Att ta politiskt ansvar betyder att orka borra sig igenom tider av förändring. Det är inte tid att förvalta då världen omkring sätter press på vårt samhälle genom krig, ökade räntor, inflation, AI, olje- och energipriser.
Så den som bromsar, försvårar och hindrar – kom åtminstone med alternativen. Beskriv vad ni själva ser för lösningar. Det är krävande. Att ställa långa rader med frågor och skapa misstro är lätt. Presentera gärna alternativ för skärgårdstrafik, sjukvård och hur självstyrelsen ska klara av alla sina uppgifter i relation till inkomsterna. Då vet väljarna bättre vad de har att välja emellan. Ingen seriös politiker kommer nämligen undan att prioritera.
CAMILLA GUNELL (S)
FÖRÄNDRINGSKRAFT I ALLMÄNHETENS TJÄNST SEDAN 2003
