SÖK
MENY
Viktigt stödja upp den pedagogiska mångfald vi har
Liksom olika blommor behöver olika slags jordmån, bevattning, temperatur och tid på sig för att blomstra, så ser jag detsamma med oss människor vad gäller lärande. Efter att Waldorfskolan stängde för några år sedan finns på Åland just nu endast möjligheten att hemundervisa som alternativ till kommunal skola om man vill få lära sig på ett lite annat sätt.
Att hemundervisning är möjligt på Åland är jag som förälder och även lärare därför glad över och tycker vi ska värna om. Vi kan dessutom ta ännu mer inspiration från andra länder där hemundervisning funnits länge. I stället för attityden (som jag kan höra ibland i samhället) ”väljer man att hemundervisa får man klara sig själv” så kan vi, om vi vill stilla vår oro, stödja upp också det lagstadgade alternativet för föräldrar och familjer som kämpar hårt. Som hemundervisande förälder får man på Åland till exempel inget stöd för aktiviteter, läroböcker, samlingslokaler eller luncher, på det vis som barnen självklart får i skolan.
Orsakerna och behoven bakom att välja hemundervisning kan variera, men många med oss som väljer det, gör det inte för att vi vill sitta hemma själva vid köksbordet och vara ensamma lärare åt våra barn hela dagarna (även om det också självklart kan vara det reella behovet för en del barn). Vårt barn älskar att leka och lära tillsammans med andra, lära sig utomhus, vara ute i samhället, ta del av aktiviteter som ordnas, även gärna mötas och lära tillsammans regelbundet i en lokal. Vi föräldrar är engagerade i att skapa trygga träffar, samarbeten och intressebaserade lärosituationer för våra barn, så att lärandet kan vara stimulerande och fortsätta vara så naturligt och glädjefyllt som det faktiskt är och även underlätta för oss föräldrar med olika samarbeten.
Personligen hör jag även till de som önskar att det fanns ett mellanting mellan hemundervisning och så som skolan är organiserad idag. Vår familj ser framför oss en gemensam plats med resurser och riklig inspiration, både i form av material och utbyte med olika slags människor, där barn i olika åldrar (och även vuxna) kan lära tillsammans. En plats där vårt barn också har möjlighet att få vara själv med andra ansvariga vuxna än oss. Men vi upplever också att hon behöver en plats där de egna initiativen, möjligheten till rörelse, fri lek och utforskande har mer rum än vad som finns i vanliga skolan idag, och där det inte är krav på att vara på plats alla fem dagarna i veckan. Hon testade även på skola ett tag, då hon var nyfiken (och vi är tacksamma för det goda bemötande vi fick) men ville själv välja hemundervisning i nuläget.
Nyss hemkommen från en resa i Kalifornien blev vi väldigt inspirerade över alla olika initiativ som vuxit fram för hemundervisare och faktiskt fungerar på det viset vi föreställer oss. I många delstater finns ekonomiskt stöd (där vi var var det 3 200 dollar/år) som hemundervisare får för att ta del av olika aktiviteter (för de som hemundervisar genom en “charter school”, ungefär som hos oss där vi har tillsynsmöten och visar upp att vi uppfyller läroplanen). Det gör det också lättare för olika mer självstyrda lärocenter eller “enrichment programs” att ploppa upp, där hemundervisande barn kan välja att vara 1-5 dagar/vecka. Ett konkret inspirerande exempel är Rock Tree Sky som vi besökte och som också samarbetar med lokala skolor.
Det finns också många olika flexibla lösningar där man tillsammans med pedagog kan planera ett upplägg som passar barnet och delvis lära hemma, delvis ta del av klassrumslärande/lärogemenskaper eller online-undervisning. I Kanada, i British Columbia, finns till exempel inspirerande Heartwood, som är ett statligt (och därför gratis) initiativ där föräldrar, barn och lärare skräddarsyr lösningar som passar barnet.
Det som gör mig glad är att anpassningar inte bara görs efter långa och många nätverksmöten för att barnet till exempel har NPF och stångat sig blodig i skolmiljön. Utan för att det finns en utbredd förståelse för att vi helt enkelt behöver få lära oss på olika sätt för att må bra. Och att meningsfullt lärande inte bara behöver ske i ett traditionellt klassrum.
Utan att försköna alla aspekter med särskilt USA:s skolsystem, och med stor respekt och uppskattning för många saker i den åländska skolan, så drömmer jag ändå om en större rymd och stöd för pedagogisk mångfald också på Åland. Hur det stödet ser ut i hemundervisningens fall kan diskuteras, men några saker som jag personligen ser vore möjligt stödja upp är exempelvis:
1. Fri tillgång till en gemensam lokal för hemundervisare. Kanske till exempel Uncan eller någon annan lokal/hus (gärna med utomhusmöjlighet också) som står tom vissa dagtider kunde användas till hemundervisare som önskar mötas och lära tillsammans mer regelbundet?
2. Stöd till ett gemensamt bibliotek med annat pedagogisk materiel så att inte alla familjer behöver ha allt själva.
3. Låt hemundervisare som önskar använda läroböcker ges samma gratis tillgång till läroböcker som eleverna i skolan.
För vill vi tala om barnens rättigheter – och en likvärdig utbildning – och nu hemundervisning finns som en laglig möjlighet att genomföra – varför då inte ge de barnen och familjerna likvärdiga förutsättningar?
I min värld är hemundervisning inte en konkurrerande verksamhet till vanliga skolan utan det (liksom andra mer flexibla skolinitiativ) är med gott stöd ett komplement som behövs för att det ska finnas en bördig jordmån för fler barn att blomstra.
JENNIE ELEVALL
