Viktigt med rätt stöd vid psykisk sjukdom
Psykvården har på sistone debatterats flitigt i media, och det är verkligen på tiden att den kommer fram ännu mera i ljuset. Det finns nog förbättringar som kunde göras inom psykvården, men jag tror och hoppas innerligt att det går i rätt riktning.
Det som jag nu vill belysa handlar inte om ÅHS psykvård, utan om stödet till en psykiskt sjuk person privat, som också är väldigt viktig.
Vill man vara ett stöd för någon i sin närhet ska det ske av fri vilja. Man kan inte tvinga fram eller kräva att någon exempelvis inom släkten eller nära vänkretsen måste vara som ett stöd i en svår livssituation/kris. Det handlar om vilja, förståelse, intresse för personen i fråga om empati. Man har ett val och det är naturligtvis upp till var och en hur man väljer, vill man finnas där på en ärlig grund som stöd eller inte. Bara att vilja lyssna och försöka förstå skulle vara en väldigt bra början och är troligtvis också det viktigaste av allt.
Önskar man då vara som ett ståd för någon i sin närhet där det handlar om psykisk sjukdom så hjälper det INTE att förneka bekymmer och problem och att minimera (naturligtvis ej heller förstora) dessa svårigheter.
Man hjälper ej heller genom att inte ens vilja lyssna eller ta till sig information och kalla fakta, samt att anklaga. Att dessutom anse sig veta betydligt bättre om läger i en familj än den ”drabbade” familjen själv är att gå över gränsen.
Jag anser att all sådan form av ”hjälp/stöd” är definitivt mera stjälp än hjälp för den/de drabbade. En riktig björntjänst, minst sagt.
Endel kan tycka att det är oerhört pinsamt och kanske till och med mer eller mindre tabu med psykisk ohälsa. Det kan vara skämmigt helt enkelt. Detta år 2014. Man undrar vilket decennium dessa lever i och hur de egentligen mår själva innerst inne.
Man mår bättre av att bryta med människor som sänker en. Ibland är det nödvändigt att ta mindre trevliga beslut om att exempelvis bryta kontakten med sådana som får en att må sämre och som till och med förvärrar situationen. Man måste våga prioritera och säga ifrån till sådant som är destruktivt och osunt.
Sist men inte minst: Detta lilla ordspråk kan tyckas uttjatat men tål alltid att upprepas: ärlighet varar längst!
Vi skulle gärna önska kontakt med flera personer/familjer som befinner sig i liknande situation och där bipolär diagnos finns med i bilden. Tidningen har våra kontaktuppgifter.
”Närmast anhörig”
