DELA

Vart är vi på väg?

Som en av de cirka 200 personer som sänt brev till statsminister Juha Sipilä rörande behandlingen av flyktingars asylansökningar och myndigheternas ansvarsflykt, blir man både arg och frustrerad. Måste dock erkänna att jag borde ha förstått att ett brev till vår statsminister är lika effektivt som om det sänts till Putin eller Erdogan. Stackars herr Sipilä är ju bara statsminister och kan eller vill synbarligen inte påverka de olika ministerierna. Inrikesminister Risikko å sin sida, vill inte blanda sig i Migrationsverkets arbete. På Migrationsverket igen, så följer man de linjer som regeringen satt upp, mycket långt dikterade av den främlingsfientlighet som fåtts till stånd av den främlingsrädsla som piskats upp, inte minst av rasistiska uttalande som ett flertal politiker utan repressalier hävt ur sig. Alltså – det finns ingen som tar ansvar.

Vart är vi på väg? Som vi sår får vi skörda. Lagen om orsak och verkan fungerar alltid. De länder i Europa som visat största omtanke mot hjälpbehövande, Tyskland och Sverige, går det bäst för – även ekonomiskt. Visst finns det högljudda högerextremister även där, men de har inte kunnat stoppa utvecklingen. Rädslan för terrorism används som som argument mot människor i nöd. Vårt egoistiska handlande triggar till utslagning som i sin tur, i värsta fall kan leda till våldshandlingar. Här vill jag ta före detta polischef Paatero på allvar. Då en person tvingas lämna sitt land på grund av krig, förföljelse eller kanske naturkatastrof och överlevt en ofta strapatsfull resa och äntligen kommit till vårt land och här möts av en skränande folkhop som ber flyktingar dra åt pepparn för att sedan i ett eller flera år grillas i väntan på ett högst sannolikt negativt beslut, sedan gå ”under jorden” eller deporteras tillbaka till ett för dom ”tryggt” land – ett land som är uttalat otryggt för oss finländare. Detta förfarande knäcker nog den starkaste människa.

Vem gagnar detta? Jo terroristgrupperna i världen med IS i spetsen. Oj, vad dom gnuggar händerna då vi gjort förarbetet i deras rekryteringsförsök. Det verkar nästan som om vår regering har en outtalad agenda med dessa skurkar eftersom man så tydligt spelar dessa i händerna. Varför i fridens namn måste vi nedlåta oss att förödmjuka och psykiskt misshandla dessa människor, som om det inte räckte med vad de redan fått utstå? Vad är det för pervers tillfredsställelse man kan få av detta? Jag menar dock icke att alla hitkomna skulle vara några duvor, lika lite som vi finländare är det, men de allra flesta är helt vanliga människor som vill arbeta och leva i fred.

Tillbaka till skändningen av Finlands flagga. Finns det inga som helst lagar rörande användningen av vår flagga i tid och otid? Nu tycks den ha blivit en symbol för kriminalitet och högerextremism. Snart vågar man knappt hissa den längre utan att folk undrar om man gått med i någon motståndsrörelse eller i något kriminellt motorcykelgäng.

Karl Augustson