Varför Ålands framtid inte får min röst
Jag kontaktade Ålands framtid under våren när jag gick i nian, orsaken var att jag var intresserad av att skapa ett ungdomsförbund eller grupp för dem. Då kändes partiet som någonting som stod ut från de övriga politiska partierna på Åland, ett parti med ett tydligt mål och som visste vad de ville. Partiet hade en ung, engagerad och frispråkig partiledare som sade hur det var och en partisekreterare som inte backade ner fastän hans åsikter var kontroversiella.
Partiet och styrelsen var glada över mitt och mina vänners intresse, någonting som ledde till att vi skapade Ung framtid Åland. Ett ungdomsförbund som skulle bekämpa PK-polisen och se till att frihet och självbestämmande skulle bli en verklighet i det åländska samhället. Vi skissade upp stora planer hur vi skulle vinna över den åländska ungdomen, genom kampanjer, insändare och roliga möten. Den dåvarande partisekreteraren var konstant där i bakgrunden och peppade oss, såg till att vi fortsatte vara engagerade och drivkraftiga. Nå, blev Ung framtid en dundersuccé bland den åländska ungdomen? Svar, nej, tyvärr inte, men vi som fortsatte vara aktiva och engagerade visste att vi stred på de godas sida, vi visste att Ålands framtid stod för någonting bra, visst, folk kunde kolla lite konstigt på mig när jag sa att jag var ÅF:are. Saken var att jag brydde mig inte, vi ville det bästa för Åland. Vi var ett parti som fokuserade på Ålands stora problem, som självstyrelsen och skattbehörigheten, det gjorde det värt att få några konstiga blickar ibland.
Ålands framtid skapades för att kämpa för åländsk självständighet, något unikt på Åland, en tydlig och klar vision. De kämpade för det svenska språket, frihet för det åländska folket och att åländska skattepengar skulle vara kvar på Åland. Det här var det som fick mig intresserad av Ålands framtid, vad som fick mig att inte vända mig till Moderaterna eller Centern eller något av de övriga ”höger”-partierna på Åland. Jag är inte dum, jag förstår att ÅF har behövt bli lite mjukare i självständighetsfrågan för att vinna billiga politiska poäng och kanske locka lite mer röster i valen. Men när var senast ÅF lyfte självständighetsfrågan eller ens skattebehörigheten senast? Istället för att fokusera på sin vision man sägs ha, har man blivit Centerns svaga eko. Man har gått från att lyfta de tunga och ofta ganska osexiga frågorna, men ack så viktiga, som visionen bygger på till att föra en semipopulistisk landsbygdspolitik som alienerar det åländska folket istället för att ena det. Vad är planen där? Ska man vara ett parti som drömmer stort eller vill man dra ner sig själva i det leriga politiska träsket där de övriga partierna ligger? Det finns många frågor men tyvärr väldigt få svar när det kommer till dagens Ålands framtid.
Det finns såklart många orsaker till att jag absolut inte kommer att rösta på Ålands framtid i det här lagtingsvalet, det är inte en händelse eller en person som har lett mig till beslutet att lämna ÅF eller att skriva den här insändaren. Man ska inte ta den här insändaren som ilsken eller hatisk, jag vill att ni ska ta det här som en uppmaning till Ålands framtid. ÅF, sök hjälp, ni har gått från ett rakryggat parti med en vision som vill det bästa för Åland till ett parti som snällt sagt kan klassas som ett Centern junior med självskadebeteende.
HUGO HOLMBERG
f.d. Ordförande Ung Framtid och styrelsemedlem i Ålands Framtid
