Skärgårdstrafikens kapacitet räcker inte
Det har helt berättigat nojsats mycket om den indragna Kapellskärslinjen som försvårar resandet till/från Åland. Kapaciteten har sjunkit och logistiken förskjutits från ett kortare färjepass mindre till ett betydligt längre, vid sidan av att antalet resemöjligheter har minskat.
Samma fenomen drabbar skärgården trots att ingen färjelinje, åtminstone än så länge, dragits in. Skärgårdsborna påtalar behovet av ökad kapacitet men landskapsregeringen har lagt lock för örat.
Ändock innebär kapacitetsbristen att tillgängligheten försämras. Det är helt klart att byte från Odin till Mergus kommer att sluta i katastrof för hela Norra skärgården i och med att kapaciteten inte kommer att räcka till då när den skulle behövas.
Infrastrukturministerns resonemang att det måste vara årskapaciteten som ska vara riktgivande håller inte. Behovet av transporter i november är mindre än i maj. Inte kan resandet styras så att folk ska börja nyttja de mindre frekventerade turerna bara för att jämna ut den årsvisa statistiken.
Det måste vara de enskilda behoven som ska styra trafikupplägget. Därför måste antalet turer helt enkelt utökas de dagar under året då trycket är som störst på linjen. I norra linjens fall behövs fler turer som avlastas av den tvärgående linjen. Det innebär att Odin, senare i höst Mergus, måste gå ända fram till/från Långnäs. Det här har påtalats åtskilliga gånger förut och underlaget för att utröna var och när trycket är som störst måste gå att avläsa i mjukvaran.
Överfulla färjor på södra linjen är också en välbekant syn, i synnerhet till veckosluten. Föglölinjen är inte heller ett undantag. Jag befarar en katastrofal sommar för resande till/från Föglö. Sedan Skarvens tillkomst 2010 har antalet transporterade fordon ökat från 105 000 till nästan 120 000, med andra ord 1 000 fordon per år!
På Föglö finns över 700 fritidshus. Årligen beviljas cirka tio nya bygglov. Många äldre fritidshus har också bytt ägare, bland annat genom generationsskifte, vilket lett till en högre nyttjandegrad av dem än förut.
Till många fritidshus kommer familjemedlemmarna vid lite olika tider med olika bilar och ibland med en tillkopplad släpvagn fullastad med byggmaterial. Många är förvärvsarbetare. En del jobbar i skift, andra kontorstid. Fritiden infaller lite olika men det vanligaste är att man är ledig från fredag eftermiddag till måndag morgon.
Alltså nyttjas fritidsbostaden av den stora majoriteten utöver semestermånaden under veckoslut och helger. Det är också då som trycket på transportbehovet och skärgårdsfärjorna är stort.
På söndagar, när många ska åka till fasta Åland, är antalet turer färre. Föglölinjens sommartidtabell har fler turer än vintertidtabellen på söndagar. Problemet är att sommartidtabellen tillämpas först från 1 juni. Den och antal turer bör justeras så att trafiken kan utökas redan från 1 maj.
Statistiken talar sitt entydiga språk trots att antalet akterseglade fordon inte bokförs. Till Föglölinjens avgångar är man numera tvungen att åka i mycket god tid för att garantera sig en plats längre fram i kön. Tyvärr har alltför många fått erfara den hårda vägen att antalet tunga och långa ekipage har ökat markant på linjen under senare år.
För samhället i stort är detta en positiv sak men för den akterseglade, kanske med småbarn i bilen, kan en oplanerad längre vistelse i färjekön vara ganska tung att hantera. Med en tunnel, som betalar sig på 40 år, skulle den här insändaren varit för Föglölinjens del obefogad, men faktum kvarstår.
RAINER JUSLIN (LIB)
