Under drygt 10 år. har jag säkert åkt flera gånger per år, med Viking Lines olika båtar, till Åbo, eller Helsingfors, så resorna har blivit många. Viking har för det mesta, blivit både billigare, samt i mitt tycke, gett mera valuta för pengarna.
Denna gång, ville jag pröva något nytt, och valde att ta Finnlines på ditresan, och Tallink Silja på returen. För samtliga rederier, som anlöper Långnäs, är beundransvärt hur snabbt och smidigt, de enorma fartygen, på mycket kort tid, både anlöper, som fortsätter resan från hamn, och dessutom hinner släppa av passagerare därimellan.
Väl ombord på Finnlines fartyg, slås man av de enorma och moderna utrymmena. Dessa tycks dock ge en del övrigt att önska, gällande inredningen överallt, som det synes ha sparats på. Strerilt och fantasilöst, när man rör sig omkring. Inga glada färger, inga konstverk på väggarna, eller prydnadsväxter, som skulle göra det mera ombonat.
Rederiet tycks inte heller likt Eckerölinjen, ordnat med smidiga transferbussar, in till Åbo, utan man är tvungen att var gång ta bil, vilket blir betydligt dyrare.
Tallink Silja har i motsats till Viking Line, inte förnyat sina färjor på mycket länge. Endel båtar är ett drygt kvarssekel gamla, vid detta laget. Väl ombord på Viking, när man öppnar hyttdörren, är TV:n på och rutan hälsar en välkommen ombord, med eget namn. Detta är en trevlig början på resan, och visar att man som betalande resenär, värdesätts av rederiet.
På matsidan på Viking vägs varje portion vid kassan, så man betalar inga överpriser. I god tid innan anlöp till Långnäs, meddelas det så väl via tv:n, som högtalare, att man har 30 minuter på att förbereda sig. Ombord i hytten på Siljas båt, meddelas ingenting, och om någon slumrat till, riskerar man att nästa gång vakna i Stocholm.
Här kunde finnas skäl för såväl Silja Line, som Finnlines att ta mall av Viking Line.
PETER BLUMENTHAL
LEMLAND
