Skolfartyget Michael Sars ska inte säljas i nuläget utan blir åtminstone kvar höstterminen 2026 och skolåret 2027. Få ifrågasätter skolfartygets betydelse för sjöfartsutbildningen och det stora engagemanget som visats från många håll. Samtidigt finns det skäl att nyansera bilden av hur beslut växer fram och vem som ska ta åt sig äran.
Landskapsregeringens uppdrag är att ta ett helhetsansvar för hur offentliga resurser används. Om de används på bästa sätt och om det finns alternativ som är mer ekonomiskt hållbara. Det ansvaret gäller alltid men särskilt när ekonomin inte går ihop. Och det är just där en avgörande poäng som ofta försvinner i debatten. Besparingar är inte alltid besparingar. När vi tvingas se över verksamheter handlar det inte enbart om att spara ner utan om att våga ompröva invanda arbetssätt. Om vi aldrig utsätts för den prövningen riskerar vi att fastna i gamla strukturer och fortsätta som vi alltid gjort.
När ekonomin pressar fram förändringar öppnas också möjligheter. Möjligheter att effektivisera, att samarbeta bättre och utveckla verksamheten. Det är så långsiktiga lösningar skapas och inte undvika svåra frågor.
Processen kring skolfartyget är ett konkret exempel på detta. Att olika alternativ har prövats var inte ett misstag utan det är ett ansvar och en nödvändighet.
De som förtjänar ett tydligt erkännande är personalen inom sjöfart på Högskolan på Åland, Ålands gymnasium och Sjösäkerhetscentret. De har visat handlingskraft genom att stärka sitt interna samarbete och använda sina egna resurser bättre. Det är inte bara positivt utan helt avgörande.
Beslutet om Michael Sars är därför inte bara ett resultat av engagemang utifrån. Det är också ett uttryck för det ansvar som vilar på landskapsregeringen att våga väga helheten och för den omställningsförmåga som finns inom utbildningen själv. Det är av den utveckling vi behöver mera av för att framtidssäkra utbildningen, Åland och självstyrelsen.
Annika Hambrudd (C)
Utbildnings- och kulturminister
