Respektera människor för vilka de är och vilka de var
Henrik Nylund var min morbror. I utställningen ”Människor och händelser i Ålands queerhistoria” lyfts Henrik fram som en av de 7 personer på Åland som har haft störst betydelse i den åländska queerhistorien. Detta påstående får mig att baxna.
I utställningen är det formulerat så att han levde utanför heteronormen. I samtal med Sofia Enros framförde hon till mig att denna formulering var för att han var ogift. Även att han var konstnär, skrev revyer och var samhällsengagerad, bland annat i tillkomsten av tidningen Nya Åland bidrar till att han är med i utställningen. Under samtalets gång frågade jag Enros om även jag lever utanför heteronormen då jag som kvinna arbetar med metall, på detta fick jag ett jakande svar.
Jag anser att det är kontraproduktivt att placera in människor i fack. Var är den personliga integriteten? Jag tycker att människor själva ska ha rätt att definiera vem de är och sin identitet.
Enros lyfter fram i sin replik att av alla de idag levande som Regnbågsfyren ville porträttera i ovannämnda utställning, så svarade samtliga ja. Vidare att de som inte längre lever inte kunde tillfrågas. Det är här det blir problematiskt anser jag, då arbetsgruppen för Regnbågsfyren tar sig denna rättighet.
Att människor kategoriseras och sätts in i fack beroende på hur de väljer att leva är för mig obegripligt. I marknadsföringen inför Åland Pride som gick av stapeln 22-28 augusti framförs att föreningen arbetar för allas rätt till jämlikhet och kärlek. Jag har svårt att se det respektfulla i att kategorisera människor på det sätt som ni har gjort. Ni säger att ni arbetar för egenbestämmande men ni tar bort denna rätt från andra människor!
Enros skriver att homosexuella, bisexuella och transpersoner ska ha samma rättigheter och möjligheter som andra på Åland, grundläggande mänskliga rättigheter. I insändaren där undertecknad deltog tillsammans med flera ur Henriks närmaste vänkrets, hans familj och politiska kollegor daterad 27.8 säger vi ingenting om att detta skulle vara fult eller skamligt. På ett obehagligt sätt lägger ni även här ord i andra människors munnar.
Vi som undertecknat insändaren ifrågasätts om vi gör skillnad på folk och folk. Och om vi anser det är problematiskt att bidra till ett öppnare samhälle och vara en förebild för queerpersoner. Flera av mina vänner lever i samkönade relationer och i mitt konstnärskap har jag under många år arbetat med att lyfta samhällsfenomen och orättvisor. Nu senast i verken ”Smashed Revolver: The Non-Violence Microphone” där yttrandefrihet står i fokus, ”Slava Ukraini” där Rysslands invasion av Ukraina lyfts tillsammans med FN:s konvention om barnets rättigheter. I verket ”261 minuter” som visats på Ålands konstmuseums sommarutställning ”In your face”, lyfter jag våld i nära relationer.
Jag tror på jämlikhet och demokrati i ett öppet samhälle, där man att får leva tillsammans med den man vill. Genom att ni lyfter människor på det sättet som ni gjort i denna utställning agerar ni helt motsägelsefullt mot vad ni själva säger er arbeta för. Människans rätt att själv få välja och stå för sina egna åsikter.
Sofia, detta är att gå för långt, vilket är beklagligt. Respektera människor för vilka de är och vilka de var. Låt dem ha sina grundläggande mänskliga rättigheter utan att ni lägger epitet på dem. Det är inte rättvist att plocka ut människor i eget syfte då de inte bett om det.
ANNA SUNDBLOM-WESTERLUND
Konstnär, bildkonst-, slöjdlärare, Föglö
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
