Östersjön befinner sig i kris. Fiskebestånden är satta under stor press, ekosystemet är allvarligt stört och årtionden av misslyckad fiskepolitik har drivit både havet och fiskarna in i en återvändsgränd.
Europaparlamentet antog nyligen ett historiskt betänkande som äntligen kräver verkliga åtgärder för att rätta till situationen. Arbetet med betänkandet leddes av den gröna svenska MEP-kollegan Isabella Lövin, som förtjänar ett stort tack för detta viktiga och långsiktiga arbete. Lövin känner också väl till Ålands särskilda förhållanden.
Den fleråriga förvaltningsplanen för fisket i Östersjön, som antogs 2016, lovade att återställa fiskbestånden till hållbara nivåer senast 2020. Det målet uppnåddes inte. Medlemsstaternas fiskeministrar satte år efter år kvoterna för högt, och resultatet blev att fisket av flera arter tvingades upphöra helt. De som drabbades hårdast var de småskaliga kustfiskarna, de som fångar fisk till matborden, inte som råvara till industrin.
Detta är en central distinktion som betänkandet äntligen tydligt erkänner. En del av fisket i Östersjön är småskaligt och lokalt, medan annat är industriellt trålning vars fångst hamnar i fiskmjöls- och fiskoljesindustrin, det vill säga slutligen huvudsakligen som foder till produktionsdjur och pälsfarmer. Parlamentet kräver nu att det industriella trålandet avbryts under den tid det tar för fiskbestånden att återhämta sig. Det är ett krav som de gröna länge har kämpat för och nu är det parlamentets officiella ståndpunkt.
Ur ett vetenskapligt perspektiv gör betänkandet ett viktigt ställningstagande: Östersjön kan inte betraktas enbart utifrån enskilda fiskarter. Det behövs ett ekosystembaserat synsätt som beaktar klimatförändringarna, näringsnäten och den vetenskapliga osäkerheten. I beslutsfattandet måste försiktighetsprincipen tillämpas och man får inte vänta tills bestånden redan har kollapsat.
Östersjön är ett unikt, halvslutet brackvattensområde. All belastning ackumuleras där med särskild kraft. Därför kan skyddet inte vänta. Finland, Sverige och övriga kuststater delar ett gemensamt ansvar för detta hav. Miljöproblem stannar inte vid statsgränser, och inte heller får lösningarna göra det.
Nu behövs genomförande – inte nya löften.
Maria Ohisalo
