Denna insändare skriver jag som läkare, inte som politiker. Jag är stolt över den fina sjukvården på Åland med en fantastisk personal. Men nu blåser iskalla vindar med orimliga sparbeting. Sjukvården på Åland är inte dyr, den åländska sjukvården är billigare än i Sverige, Norge och Danmark. Detta räknat i såväl procent av BNP som per medborgare. Ingalunda har ÅHS en orimlig överkapacitet.
Nu har man ”samarbetsförhandlat” och 18 tjänster skall dras in, tidigare drogs 21 sekreterartjänster in. Detta drabbar främst lågavlönade kvinnor.
Jag skall här främst lyfta fram de planerade drastiska förändringarna inom den palliativa vården. För länge sedan hade vi fyra platser för terminalvård på Gullåsen. Det fungerade inte väl. Men därefter har en oerhört fin palliativ vård skapats i nya lokaler med en fin personalkontinuitet.
Många är de patienter och anhöriga jag mött som uttryckt en stor tacksamhet för det fina bemötandet och stödet från den palliativa enheten. Man har alltid kunnat nå avdelningen och personalen har känt patienterna. Nu skall detta uppenbarligen raseras? Denna patientgrupp har svårt att föra sin egen talan, man har fullt upp att hantera sin egen sjukdom.
Vården skall flyttas till sämre lokaler på Gullåsen, platserna skall halveras från tio till fem. Dessa drastiska förändringar har inte skett i samråd med personalen. Jag har varit i kontakt med anhöriga, vårdpersonal och läkare – alla är oerhört betänksamma. Inom hemsjukvården är också tveksamheten stor.
Man ger sig på de svagaste patient- och personalgrupperna. Man anger att man ”kommit överens” med facken i samarbetsförhandlingar. Men jag tvivlar nog att facken hurrar över dessa nedskärningar.
Det är de nya cheferna som uttalar sig i media, chefer som är mycket högt lönesatta och sannolikt utan någon större kunskap om den åländska sjukvårdens långa historia och som enligt uppgift delvis arbetar på distans från hemorterna i Vasa och Stockholm. Personal jag talat med är rädda att yttra sig, olika reaktioner ges i förtroende. Jag recenserar inga personer men vi har sett ett antal nya ledande tjänster och vi har inte sett röken av det ökade personalinflytande som utlovades i regeringsprogrammet och i budgeten för 2025 och 2026. Ingen personalrepresentation i vare sig styrelse eller ledningsgrupp.
Kan dessa sparbeting handla om landskapsregeringens rambudgetering där politikområden tilldelas sina resurser inte i första hand utifrån behov utan genom finansministerns och finansavdelningens kalkyler? Likheten med Purras ”skuldbroms” och de drastiska nedskärningarna i olika välfärdsområden är slående. Det offentliga Åland har ingen statsskuld, ett PAF med 100 miljoner i kassan, 340 miljoner skall satsas på skärgårdstrafiken, 100 miljoner på ett nytt sjukhus, det inköpta VIS-systemet beräknas att kosta cirka 85 miljoner. Åland är inte på konkursens rand. Det viktigaste är skola, vård och omsorg. Värna vår fina sjukvård, samverka med personalen! En god vård kan snabbt raseras om verksamheten är toppstyrd. Ansvaret ligger nu hos ÅHS styrelse och Ålands landskapsregering.
MOGENS LINDÉN
PENSIONERAD LÄKARE (TRETTIO ÅR INOM ÅHS)
