DELA

Låt oss göra det en gång till!

För länge sedan var jag iranier. Jag kom till Åland som kvotflykting 1992. Idag känner jag mig mer eller mindre som ålänning.

Före jag fick komma hit bodde jag i Turkiet i 16 månader. Jag bodde i en egen hyrd lägenhet i ett vackert och lugnt hörn av en medelstor stad där. Jag hade mycket snälla grannar och mina barn gick i samma skola som alla andra barn i kvarteren och ändå var det värsta perioden i hela mitt liv. Varje flygplan som lämnade sitt spår i den blåa himlen gjorde att jag frågade mig ”När skall du veta vart är du på väg?” Jag var riktigt rädd för mina barns framtid för jag visste att vi aldrig skulle få stanna permanent där.

Jag jämför min situation då med de syrier som flytt till Turkiet nu. De har ingen chans att återvända. Syrien är ett annat förlorat land efter Irak. I Irak slaktas runt 1000 människor varje månad sedan 2008. Vissa månader har siffran gått upp till 3000. Frågan är inte när utan hur situationen kan ändras där. Jag undrar också hur folket i Syrien ska undvika att hamna i samma situation. De är redan där.

Syriska flyktingar bor i läger med tiotusentals tält, utan vattenledningar och avloppssystem, naturligtvis med dålig hygien som direkt följd. Skolor och sjukvård service är på absolut minimal nivå. Deras existens är ett vapen för regionala maktspelare som Turkiet och Iran som därmed legitimerar sina manövreringar i regionala konflikter. Syriernas öde är i händerna på internationella maktspelare som har hundratals andra högre prioriteringar.

Tar vi emot ett antal syriska flyktingfamiljer genom FN får vi alla kostnader betalda av finska staten. Mariehamn har hittills tagit emot 3 grupper med kvotflyktingar. Jag känner dem alla. Alla jobbar och betalar skatt. Några har blivit arbetsgivare för flera andra mariehamnare. Staden behöver organisera sig för att kunna ta emot en ny grupp flyktingar effektivt. Det kostar lika eller nästan lika att ta emot 15 eller 30 flyktingar. Det kostar säkert mycket mindre per person om vi tar emot flera.

Vi får inte glömma att varje flyktingbarn i ett tältläger är ett eventuellt framtidsoffer för terroristorganisationer! Flera terrorister och ”frivilliga krigare” som kämpar för eller emot regeringen i Syrien är barn till landsflyktingar i Irak, Pakistan, Afghanistan och Libanon.

Jag har en dröm. Om trettio år när jag inte finns kvar, när världen har 10 miljarder invånare istället för dagens 7 och när den globala uppvärmningen har dränkt flera stora städer; när livet är mycket svårare för miljardtals människor kommer en syrisk ålänning att vädja till folket i Mariehamn att ta emot kvotflyktingar. Han kanske påminner hur vi har räddat honom och hans syskon från en domedagssituation och säger: ”Tack Mariehamn, tack. Låt oss göra det en gång till.”

Nu vill jag säga för min del också: Tack Marieham n, tack. Låt oss göra det en gång till.
Kaveh Bahar (S)