Inget ont som inte har något gott med sig!
Hur har ni det? Jo, tack vi har det bara bra!
Det är den vanligaste frågan och det vanligaste svaret just nu.
Skärgårdsbor har varit vana att reda sig själva. Det har inte blivit perfekt alla gånger men det har funkat på något sätt. Lite så är det nu också och i det perspektivet är vi alla skärgårdsbor. Det är inte perfekt men vi reder oss! Vi har lite jävlaranamma inom oss och fixar det mesta.
Vi har social kontroll och är vana med avstånd. Jag tycker generellt att människor är duktiga på att hålla rekommendationerna, att hitta lösningar och hjälpas åt och framförallt att tänka på varandra.
Egentligen saknar vi inget särskilt men börjar man funderade så visst saknar man en hel del. Inte prylar, utan människor. Vi saknar naturliga möten, vi längtar efter barn och barnbarn, föräldrar och de äldre, vi saknar middagar med vänner och att kunna krama om dem man möter och att höra glada skratt över viken från nyanlända stugägare.
Kanske, jag hoppas i alla fall att när den här akuta situationen är över går vi inte helt tillbaka till där vi var innan viruset slog till. Jag tänker på att det fortsättningsvis är viktigt att värna om det lokala, att köpa närproducerat och att göra saker tillsammans. Att köpa hemma istället för att gå över ån, att dela med oss och unna varandra allt gott.
Kanske vi fått insikter om vad som är viktigt i livet. Vi kanske unnar oss annat än dyra och ibland lite tålamodskrävande resor. Kanske vi upplevt att det fina finns i det enkla. Här hemma, här nära.
Den här våren har många sett Åland från en helt annan sida än tidigare. Många har upptäckt vandringsleder och nya utflyktsmål. Vi vistas mycket mer ute i naturen och upplevt fågelkvitter och vårblommor, sol och hav. Vi mår bra av att röra på oss och naturen ger oss energi.
Ekonomin är inte vinnaren men kanske miljön vilket i sig har betydelse för vår framtida ekonomi. Kanske vi ser att miljön kan återhämta sig snabbare än vad vi tidigare trott. Vi får hoppas att ekonomin kan gå samma väg.
Kanske vi lärt oss att avstånd inte behöver vara avgörande för hur aktiva vi kan vara, vi kan mötas via sätt vi tidigare inte använt oss av. Många fler kan vara delaktiga.
Fler arbeten kan skötas på distans. Med lite kreativitet och entreprenörskap kan det ytterligare breddas. Jag tänker på att inkludera och lära de äldre att kunna se och ta del av utbuden som finns till exempel konserter, gudstjänster, diskussioner eller att prata med familjen en stund över en kopp kaffe.
Kanske avståndet har fört oss närmare varandra men på ett annat sätt.
Jag hoppas innerligt att restriktionerna kan lyftas inom kort och att samhället återigen får blomstra i kapp med hägg och syrén. Att människor kan känna hopp och företagen kan dra andan innan situationen drar undan mattan för dem. Jag hoppas att de som under dagar av oro för sin ekonomi kan ha framtidstro.
Att dagis- och skolgårdar fylls med lekande barn och att eleverna som haft distansundervisning tar sina erfarenheter med sig då de en dag är våra ledare och diskuterar distansarbete, lunchers betydelse, trygghet och gemenskap.
Det är vi alla tillsammans som ska se till att vi handlar hemma, från våra lokala butiker, från hantverkare, odlare och producenter av allehanda ting.
Det är på oss det hänger. Det är vi som formar vårt samhälle, vår framtid.
Håller vi ihop kan morgondagen bli bättre än gårdagen!
GUN-MARI LINDHOLM
