SÖK
MENY
Gällande demenscentrets planering och placering
Frågan om demenscentrets placering har engagerat och aktiverat många efter att flera nya alternativ har förts fram vilket är bra. Demensföreningen har uttalat sig genom utlåtanden till och höranden i staden samt i insändare under de år bygget har planerats. Det är föreningens uppgift att bevaka de insjuknades och deras anhörigas både rättigheter och möjligheter att få bästa tänkbara vård, bemötande och boende i de olika skedena av sjukdomen, enligt det vi vet om sjukdomen idag. Det innebär att det också är föreningens uppgift att följa med det som händer i vår omvärld inom dessa områden. Därför ser vi behovet av att skriva ytterligare en insändare nu då alternativet Hälsans Hus har kommit upp än en gång.
En person med demenssjukdom har samma grundlagsenliga rättigheter som alla andra personer i Finland. Om en grundlagsenlig rättighet inskränks måste det ske genom ett beslut av en tjänsteman vid en myndighet med rätt att utfärda beslut, till exempel ett beslut att utse en intressebevakare för att ta hand om personens ekonomi. Den fria rörligheten kan ännu inte lagligt inskränkas i Finland, det vill säga låsta dörrar på boenden är inte tillåtna. För att undvika behovet av låsta dörrar (vilket av förståeliga skäl används för tillfället i praktiken) behöver vi planera omgivningen på ett annat sätt än vi gjort hittills, det vill säga göra den fria rörligheten trygg och säker. Det behövs låga byggnader i 1-2 våningar (finns goda exempel på detta i Sverige och Holland) med rymliga trygga ytor att vistas på utomhus.
Upprätthållandet av rörlighet och styrka är en oerhört viktig del av vården framförallt för att upprätthålla livskvaliteten hos den insjuknade, men innebär också en avsevärt minskad vårdtyngd för personalen.
Övrigt som vi vet att är viktigt för personer med demens då det gäller att upprätthålla livskvaliteten är möjlighet till sociala kontakter och till deltagande i bekanta vardagssysslor enligt personens förmåga.
När den demenssjuka har möjlighet och uppmuntras att röra på sig både inomhus och utomhus, har möjlighet att delta i vardagssysslor och aktiviteter och till sociala kontakter minskar behovet av psykiatrisk medicinering mycket, förekomst av beteendestörningar minskar, och rörligheten upprätthålls ända till den allra sista tiden i personens liv. Det innebär att samhällets kostnader för medicinering och personal minskar. Vårdtyngden minskar, personalens arbete känns mera meningsfullt och rekryteringen av personal blir lättare.
I en insändare i Nya Åland 1.10 hävdas att den geografiska placeringen skulle vara avgörande för rekrytering av personal. I undersökningar visas att en bra arbetsplats med meningsfullt arbete och god arbetsledning har lättare att rekrytera personal än andra. I samma insändare hävdas att byggandet av en demensby skulle förutsätta ett helåländskt grepp. Här är det viktigt att notera att begreppen demenscenter och demensby kan beskriva samma sak, begreppet demensby behöver inte vara så omfattande som det låter i debatten. Det skulle absolut vara idealiskt att bygga ett demenscenter/en by som ett helåländskt projekt, men då vi vet hur länge det tar för sådana projekt att sjösättas så är det att rekommendera att man börjar bygget av centret/ byn i Mariehamn för att inte stoppa processen nu då behovet är akut. Småningom blir kanske också övriga kommuner intresserade. En ”demensby” behöver inga stora butiker eller restauranger, inte heller spa-anläggningar, men en samlingssal och en cafeteria med matservering skulle räcka förutom trevliga, trygga gröna ytor att röra sig på utomhus och även möjligheter att röra sig inomhus. Cafeterian skall naturligtvis inte drivas av staden och den kan vara öppen för alla.
DEMENSFÖRENINGEN PÅ ÅLAND R.F.
