Ett hurdant Finland i ett hurdant NATO?
Så snart Finland blivit medlem NATO med den mycket villkorade förmodan om trygghet som måste räknas med begås fadäsen att tro sig kunna ha en regering med medlemmar som representerar raka motsatsen till det sades att NATO och EU skulle representera, nämligen demokrati och solidaritet mellan civiliserade stater.
Men väl i motsats till den kanske apokryfiska berättelsen om en fransk kung som kontaktade en rysk tsar (1600-tal, men i en situation ganska Lik vår nu) men inte visste att samme tsar inte satt kvar på den posten finns det ingen sådan barmhärtig medieskugga nu utan Finlands snedsteg inför öppen ridå iakttas noga av det övriga Europa och det är sannolikt att det motstånd Norden förgäves brukar visa upp mot större initiativ från EU inte kommer att överses med lika lätt med egna grava synder i bagaget framtiden.
Om man har tänkt sig att det kan finnas en stor allians med likasinnade i exempelvis Polen och Ungern bedrar man sig för EU kan leva med och överleva någon parasitstat som lever på andras bekostnad utan den solidaritet som är nödvändig. Men om flertalet fuskar fyller organisationen ingen funktion och vi är tillbaka i 1930-talets protektionism som var nära förknippad med den tidens auktoritära rörelser med åtföljande ekonomisk och intellektuell stagnation där ingen annan utväg kunde ses än öppen konflikt.
Om anslutningen till NATO antogs kunna öka vår säkerhet (trots att i NATO:s hierarki finns en ledare, USA, och kanske 30 vasaller, i stort sett) , ser vi samtidigt USA:s ökande protektionism och känner deras tradition att ignorera avtal eller vanliga rättsprinciper när det gäller den egna säkerheten. Så följden av denna katastrofala regering kan bli försämrad inre säkerhet då det officiella Finland helt uppenbart anser att minoriteters intressen inte bör beaktas, och då saknar dessa också skäl till anpassning under hot.
Vår kritik av Turkiet är inte trovärdig då exakt de tendenser vi ser där tillåts här och bilden av det så jämlika och demokratiska Norden kostar inte bara moralisk prestige utan blir ett direkt skäl att inte handla eller investera här. Så lätt glöms hur välstånd och en viss inre stabilitet hade kunnat skapas och det går prestige är lätt förlorad och svår och kostsam att regenerera.
På närmare håll försöker någon medborgarinna meddela oss att Ålands framtid bäst hanteras utanför EU i till synes lyckligt omedvetande om var vi vid sedan medeltida tid hämtat alla idéer och marknader och på en annan front tror nästan miljonen fransmän och sannolikt kvinnliga sådana att Trotskijs kommunism löser Frankrikes problem. Vem behöver ens bekymra sig om ryska troll då vi har tillgång till sådan kompetens och sådana väl informerade rådgivare på nära håll?
PETER ANDERSSON
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
