Det finns uppenbarligen skäl att stanna upp för att klargöra vad som faktiskt sker. Finansministern framställer återkommande kommunerna som ineffektiva, ovilliga att samarbeta och obenägna att ta ansvar. Det stämmer inte.
Enligt förslaget minskar överföringarna till kommunerna med nästan 2,6 miljoner euro från 2026 till 2027. På en treårsperiod (från 2026 till 2029) kommer sedan överföringarna till kommunerna ha ökat med enbart strax under 0,5 miljoner euro. Detta när man inte beaktar samarbets- och likviditetsstöd till kommunerna som visserligen är en budgetpost hos landskapet, men som inte är en finansiering av kommunernas lagstadgade serviceuppdrag.
Kostnaderna försvinner inte utan flyttas, landskapet minskar sin finansieringsandel och överför i stället ansvaret till kommunerna som saknar motsvarande verktyg att välja bort uppgifter eller minska åtaganden. Kommunerna har konkret visat vad förslaget betyder för skatt och service och konsekvensen är förutsägbar: högre skatter, sämre service eller ökad skuldsättning.
Kommunerna är inte en underlydande verksamhet som kan styras genom anslag. Kommunerna utför lagstadgade uppgifter som är beslutade av lagtinget och finansieras till en viss del av överföringarna från landskapet, som består av kompensationer för vissa avdrag, landskapsandelar och kompensationer för bortfallet av samfundsskatteintäkter. Finansieringen möjliggör kommunal service oavsett opåverkbara skillnader som demografi eller geografiskt läge.
Motiveringen till lagen om kompensation till kommunerna för sänkta samfundsskatteintäkter är tydlig: kompensationen infördes för att neutralisera den effekt som välfärdsområdesreformen i riket annars skulle få för de åländska kommunernas skatteintäkter. Där konstateras också att ”Om ingen åtgärd vidtas sänks dessa intäkter på ett omotiverat sätt samtidigt som landskapets intäkter inom ramen för skatteavräkningen höjs på ett lika omotiverat sätt”. I enlighet med § 2 i lagen ska kompensationen följa de samfundsskatteintäkter som återförs till Åland. I klartext – kompensationerna till kommunerna ökar för att intäkterna till Åland ökar.
När fakta inte redovisas korrekt riskerar hela debatten att förskjutas. Detta handlar om förtroende, om respekt för ingångna överenskommelser och om grundläggande spelregler mellan landskapet och kommunerna.
Den offentliga ekonomin kräver gemensamt ansvar. Men ansvar börjar med att beskriva verkligheten sådan den är.
MINNA HELLSTRÖM
FÖRBUNDSDIREKTÖR
FÖRBUNDSSTYRELSEN FÖR ÅLANDS KOMMUNFÖRBUND
