Jag tackar Folke Husell för att han bemöter (12/6) min tidigare insändare (9/6) kring en evig tillväxt mätt i BNP. Men BNP säger inget om vad som tillverkas, hur det tillverkas, eller dess sociala och ekologiska hållbarhet.
Vapenindustri ökar BNP, rovfiske kan öka BNP, att avverka urskog och kalhugga kan också öka BNP.
Allt fler ekonomer talar om alternativa mått, HDI (Human Development Index) och andra mått som beaktar rättvisa och hållbarhetsaspekter på olika sätt.
Vi lever inte i en oändlig värld. Johan Rockström med flera talar om ”tipping points”, de planetära gränserna som kan vara irreversibla om de överskrids. Dessa anges vara nio där endast två är på en säker nivå (förtunnat ozonlager, luftburna partiklar), fyra har en ökande risk och tre anges ha en mycket hög risk att överskridas. Allvarligast är förlusten av biologisk mångfald och kemiska föroreningar. Och också Golfströmmen kan vara hotad.
FN har två organ, IPCC med focus på klimatkrisen, och IPBES med focus på artdöd och biodiversitet. Jag tror inte vi skall avfärda varken Rockström (chef på Potsdam Institutet), IPCC eller IPBES som klimatalarmister. Situationen är mycket allvarlig.
Dessa ödesfrågor löses knappast av ”marknadens osynliga hand”. Vi måste tala om ekonomins drivkrafter och hur ekonomins avkastning fördelas. Idag har något tiotal personer som Musk, Bezos, Zuckerberg, Gates samma förmögenhet som de fyra miljarder fattigaste. Och klyftorna synes öka i många länder.
Vissa politiker och ledarskribenter hävdar att vi behöver ”flera miljardärer” och att ”skatter är stöld”.
Fördelning och förvaltning handlar om politik. Vårt välfärdssamhälle är inte givet utan i hög grad erövrat. I tiden menade godsägare och fabriksägare att ett förbud mot slaveri, barnarbete samt att en åttatimmars arbetsdag skulle rasera samhällsekonomin. Så blev inte fallet. Folkrörelser, fackföreningsrörelse har haft en enorm betydelse i att skapa våra välfärdssamhällen.
Demokratins styrka är medborgarinflytandet, politik är för viktig för att överlåtas enbart åt yrkespolitiker som främst ibland kan drivas av en önskan att bli omvalda. Ofta en onödig polarisering i ”vi” och ”dom”.
Civilisationer har gått under ofta på grund av överexploatering och korruption. Många krig har handlat om kampen om råvaror och marknader. Det oerhört allvarliga läget i vår värld kan inte reduceras till att personerna Trump, Putin och Xi är galna, gamla eller senila.
I bakgrunden finns materiella drivkrafter – tillgång till olika råvaror som ”sällsynta jordartsmetaller” (sötvatten är också en ändlig resurs). Tillträde till olika marknader har också en stor betydelse. Suez, Panamakanalen eller just nu Hormuzsundet får illustrera detta. Världsekonomin är fortsatt beroende av oljan. Och naturligtvis finns det rent militärstrategiska spelet mellan stormakterna i bakgrunden.
Tillväxt kan se olika ut, vi kan tala om tillväxt av jämlikhet och rättvis fördelning, vi kan tala om tillväxt av mänskligt kunnande och vetenskap, vi kan tala om tillväxt av solidaritet. Men BNP är inget bra mått på hållbarhet.
Det finns ingen enkel lösning – varken ”marknadens osynliga hand” eller en ”kommunistisk planekonomi”. Men vi får inte blunda, de ökande militära spänningarna och miljökrisen hänger ihop. Risken för ett tredje världskrig/kärnvapenkrig skall inte nonchaleras.
Vi är mycket fjärran från en ”regelbaserad världsordning”. Och ingenting löses av sig själv – det är vi alla medborgare som måste ta ställning och det är hos oss alla som kraften till förändring finns. Kanske medborgarlön, cirkulär ekonomi, kortare arbetstid är tänkvärda alternativ? Vi har alla ett ansvar och demokrati skall också utövas i vardagen och inte bara på valdagen.
MOGENS LINDÉN
