Asfalt i stad och skärgård
Vi börjar med att berömma Böge Holmberg och Sune Axelsson för deras arbete för rättvisa i Ålandsvägens byggande. Märkligt är dock att man i arbete för rättvisa möter så mycket motstånd o märkliga frågor. Tog själv upp giftasfalten då den för ett antal år sen var på tapeten.
Man hade då ett lager tjär giftasfalt på Ab Rafaels område som detta bolag inte villa ha att göra med eftersom ägaren var landskapsregeringen. Denna asfalt flyttades och skulle föras till Riihimäki på fastlandet för destruktion. Det framkom oxå att personer som sysslade med sådan asfalt blev sjuka. Hör och häpna, man använde denna utdömda asfalt på vägar i Kumlinge och Brändö. Den ligger där ännu idag ojämn och på sommaren hal och klibbig. Det är en plåga att köra traktor och andra tunga fordon på denna o också i personbil känns att det minsann inte är samma fina kvalitet som man lägger på fasta Åland.
Jag påpekade detta i flera insändare och gjorde egna undersökningar. Också då var berörda myndigheter av den åsikten att jag var något som katten släpat in på bästa mattan och dom själva var de som hade rätt. Otroligt att någon idag vill få rättvisa då man slåss mot väderkvarnar och tjänstemän och politiker som gör allt för att inte förlora ansiktet.
Det finns säkert många saker som borde lyftas och tas fram sakers laglighet samt att moral och etik finns med i beslut. Man ser hela tiden ruttenhet i samhället som tär på rättsmedvetandet. Mycket vacklar på olaglaglighetens gräns. Med hopp om mera vind i seglen för dom som värnar om rättvisa.
KURRE I JURMO
