Jon Lindeman har varit präst i halva sitt liv. Nu fyller han 50 år och ser ett nytt intresse för kyrkan och andliga frågor växa fram bland unga.
Den kristna tron, var kommer den ifrån? Inte från Jon Lindemans uppväxt i alla fall. Han säger själv att han växte upp i en familj som inte var mer troende än andra. Men redan som pojke var Jon med i kyrkans barnkör. Så småningom gick han kyrkans storasyskonutbildning och engagerade sig i ungdomsarbetet.
– Det är svårt att veta vad som lockade med kyrkan, säger Jon och funderar ett slag.
– Gemenskapen i ungdomsarbetet och samtidigt ett sätt att se på världen ur ett lite annorlunda perspektiv.
I gymnasiet bestämde sig Jon för att bli präst och när han var 19 år började han studera teologi i Åbo. År 2002 prästvigdes Jon som 26-åring och fick jobb som präst i Vårdö. På den tiden var han ganska unik som präst under 30 år. I dag ser det annorlunda ut.
– Nu för tiden är det inte ovanligt att unga är kyrkligt intresserade men då var det ovanligt med unga präster.
Sina första sju år som präst jobbade Jon i Sund–Vårdö-församling. Sedan blev han kyrkoherde i Finström–Geta församling som slogs ihop med Sund–Vårdö och som från 2022 bildar Norra Ålands församling.
Intresset för tro och andliga frågor ökar bland unga både i Sverige och Finland. Att fler unga söker sig till kyrkan märker även Jon.
– Det tycker jag att jag ser hända nu.
Han menar att det krävs en kritisk massa – ett antal ungdomar som är nyfikna på kyrkan – som i sin tur lockar andra unga till den.
– Men det är klart att på de minsta orterna vimlar det inte av unga.
Vad tror du det ökande intresset beror på?
– Hela 1900-talet har vi varit övertygade om att allt i världen blir bättre. Men unga i dag är inte säkra på att de kommer få det bättre än sina föräldrar. Om man tappar tron på det materiella söker man istället efter något annat, säger Jon.
En annan förklaring är att det handlar om uppror mot föräldrarna – tidigare har unga gjort uppror genom att inte vara med i kyrkan och nu är det tvärtom.
– Jag vet inte om det är tillfälligt. Det får vi se.
”Visionen om Guds rike”
Att ungas intresse för kyrkan har förändrats märker Jon bland konfirmanderna. Han beskriver ett skifte från en norm där alla ska gå i skriftskola av tradition – samtidigt som det är socialt förbjudet att vara intresserad av innehållet.
– Nu måste man inte konfirmera sig men man får vara intresserad, ler Jon.
Demokratin och jämställdheten försvagas runtom i världen. De ekonomiska klyftorna växer.
Vad har kyrkan för uppgift i denna oroliga tid?
– Att visa att det finns något att tro på. I kyrkan finns visionen om Guds rike som är en rättfärdig värld. Kyrkans uppgift är att hålla den tron vid liv och ingjuta mod att kämpa för det, säger Jon.
Mycket av den framtidstro som finns i västerländska samhällen har sina rötter i den kristna tanken om att världen kan bli bättre – ett slags sekulariserad kristendom, menar Jon och tar mobbning i skolan som ett exempel:
– Även om det alltid funnits så går det att tro att vi kan leva tillsammans utan mobbning – det är egentligen vad kristendomen handlar om.
Har du någon gång vacklat i din tro?
– Kyrkan är en väldig apparat i förhållande till vad den åstadkommer. Jag kan tvivla på det vettiga i det, säger Jon.
– Men jag tvivlar inte på att jag skulle vara behövd som präst.
Fyrabarnspappa
Jon är också pappa till fyra flickor. Vad tycker han som förälder är viktigast att föra vidare till sina barn?
– Att hitta en plats där man kan vara till glädje i ett sammanhang. Meningen med livet är inte bara att vara till glädje för sig själv. Det är viktigt att bygga något annat än bara sitt eget och det finns olika sätt att göra det på – man behöver inte vara präst.
Prästjour
Jobbet som präst är inte ett vanligt arbete – det pågår inte bara mellan 9 och 17 på vardagar.
– Prästjobbet är väldigt lågintensivt från morgon till kväll.
Dessutom ska han som församlingens kyrkoherde vara anträffbar per telefon för den som behöver samtalsstöd.
– Det är högst några i veckan som ringer så man ska inte vara rädd för att prästen är stressad – man kan ringa hur mycket man vill.
Den vanligaste frågan Jon får per telefon handlar varken om livets mening, sorg och ensamhet eller vad som händer efter döden.
– Den vanligaste frågan är nog om när kyrkan är öppen och om det går att låna nyckel. Det är inte speciellt mentalt betungande att svara på, säger Jon och ler.
Nu fyller Jon 50 år. Det känns ganska gammalt, säger han själv.
– Man blir lite tröttare när man blir äldre. Det märks på kvällarna och så var det inte riktigt förut. Jag försöker kompensera med erfarenhet istället.
JON LINDEMAN, 50 år
Namn: Jon Erik Lindeman.
Född: Den 8 juni 1976 i Mariehamn.
Bor: I Finström.
Yrke: Kyrkoherde i Norra Ålands församling.
Familj: Frun Pia, döttrarna Helle, 20 år, Agnes, 19 år, Judit, 14 år, och Ester, 9 år.
Intressen: ”Kyrkan är både mitt jobb och intresse.”
Firar: Födelsedagen tillbringas på kurs i Sverige. Födelsedagsfest blir det den 2 augusti efter gudstjänsten.
