DELA
© Nya Åland

Många godtyckliga beslut i fall som rör näring och jord

Landskapsregeringen – eller regeringarna – har fattat många godtyckliga beslut i näringsrätts- och jordförvärvsärenden under åren som gått.
Det konstaterar Ålands handelskammare som har synat alla beslut i sömmarna.
Rapporten offentliggjordes i går. Handelskammarens slutsats är att landskapsregeringens tillämpning av lagstiftningen kan ifrågasättas på flera punkter.
Stora oklarheter råder kring vilka riktlinjer som gäller när någon ansöker om tillfällig näringsrätt. Bland annat ställs kravet att företaget ska verka på svenska, men ingenstans framgår det hur en sökande ska demonstrera sina språkkunskaper, konstaterar vd Daniel Dahlén och tillägger att handelskammaren ser mycket allvarligt på bristerna och kräver att de åtgärdas snarast.


Alla beslut har synats
Den omfattande utredningen har gjorts av högskolepraktikanten Heidi Öst som haft en referensgrupp till sin hjälp. Kartläggningen ska användas i handelskammarens lobbyverksamhet gentemot den parlamentariska kommitté som just nu grunnar på de här frågorna.
Alla landskapsregeringens näringsrättsbeslut under 2001-2007 och alla jordförvärvsbeslut åren 2004-2007 har synats. I utredningen framhålls att Ålands specialarrangemang i förhållande till EU gäller enbart språk och kultur, inte att skydda den interna marknaden från konkurrens.


Avsteg från huvudregeln
Bland annat konstateras följande:
n Det principdokument som tillämpats sedan 1994/1999 nämns inte i någon lag. Praxis visar att landskapsregeringen flera gånger gjort avsteg från näringsrättshuvudregeln att minst två tredjedelar av styrelsemedlemmarna ska ha åländsk hembygdsrätt. Olika kriterier har tillämpats för likartade ansökningar. En del företag har hittat sätt att kringgå bestämmelserna. Ytterligare ett problem är att landskapsregeringen har fri prövningsrätt i näringsärenden enligt lagen, men att de allra flesta ärenden avgörs av administrationschefen som alltså i praktiken utövar prövningsrätten.


HFD upphävde beslut
Ett fall som beskrivs är Aon Finland Oy som 2003 ansökte om näringsrätt – det enda företaget hittills som besvärat sig till Högsta förvaltningsdomstolen över avslaget som landskapsregeringen motiverade med principdokumentet. HFD ansåg att landskapsregeringen inte preciserat den påstådda konflikten med det åländska nationalitetsskyddet och att det inte framgått huruvida ärendet behandlats på ett icke diskriminerande sätt. HFD upplöste beslutet och beslöt att ärendet måste prövas på nytt.
2003 avslogs Aons ansökan på nytt av landskapsregeringen, den här gången med en annan motivering. Aon besvärade sig inte på nytt och därför är det oklart huruvida beslut var lagligt eller inte, noteras i utredningen..


Flera Oinas-fall?
Den minnesgoda läsaren kommer ihåg ”Fallet Oinas”, byggnadsarbetaren som gick till HFD när han inte beviljades hembygdsrätt på grund av att han inte talade svenska – ett krav som inte var lagstadgat vilket det blev senare. I näringsrättslagstiftningen saknas krav på svenska för beviljande av näringsrätt. Risken finns, konstaterar handelskammaren, att HFD kan upplösa beslut i näringsrättsärenden där kunskap i svenska krävs, med samma motivering som i fallet Oinas.
Det finns inte, påpekar man, någon garanti för att EU skulle acceptera ett nytt lagstadgat språkkrav då inget sådant var i kraft vid EU-inträdet.
Inte heller kraven på fast bosättning för näringsrätt är lagstadgade, konstateras i utredningen.


Utredarens förslag
Utredaren föreslår:
n att landskapsregeringen uppmärksamgörs på de brister i rättssäkerhet som tillämpningen av kravet på svenska som verksamhetsspråk innebär. Kravet, och på vilket sätt kunskapen ska mätas, bör stadgas i lag.
n att landskapsregeringen slår fast vilka riktlinjer som ska gälla när tillfällig näringsrätt ska beviljas. Ändamålsprövning bör undvikas eftersom det strider mot konkurrensreglerna.
n att landskapsregeringen ser över huvudregeln (2/3-delsregeln) så att den kan tillämpas lika för alla.

ANNIKA ORRE

annika.orre@nyan.ax