DELA
© Nya Åland
Foto: Erkki Santamala

Vem minns våra klara vikar?

När invaderade algerna våra vatten? Man skall antagligen vara 40+ för att komma ihåg somrar när badvikarna var lockande, oberoende av värme och vindar.
Det är sommar och som ett brev på posten kommer algrapporterna. Vi vill ju veta var och när och hur de dyker upp, så att vi om möjligt kan söka oss någon annanstans. Men så har det inte alltid varit. Det fanns en tid – all tid fram till för några decennier sen – när ingen, eller ytterst få, kände till begrepp som eutrofiering, blågrönalger och annat märkligt. De som kunde och som var oroade var havsforskarna, marinbiologerna. De varnade gång på gång för att utsläpp av olika slag, urlakning av odlingsmarkerna, avgaser som kom ner i form av surt regn med mera skulle leda till elände om vi inte ändrade vårt beteende.

Vad gjorde vi? En del lyssnade och försökte sprida budskapet. Andra satt på sin klippa och konstaterade att vattnet var klart som kristall. Domedagsprofeter hade man därför inte mycket till övers för.

Sommaren 1990 hade Nya Åland ett reportage med forskare ombord på havsforskningsfartyget Aranda, som jagade giftalger i södra Östersjön. De befarade att algerna inom inte alltför lång tid skulle nå också våra vatten. Vid det laget lyssnade redan rätt många. Men vad fanns att göra? Forskarna trodde att det skulle gå att få bukt med övergödningen, de döda bottnarna med mera som gav näring åt algerna. Men det skulle ta tid. Det skulle ta generationer.

Här sitter vi nu. Trots en besvärligt kall och blåsig sommar hittills så finns algerna i beredskap, redo att sprida sig så fort vädret blir litet varmare. Att vi inte längre kissar i havet, att bränslet till bilfärjorna är i det närmaste svavelfritt, att det anläggs våtmarker som skydd mot urlakning lär inte ändra mycket i vår generation. Inte så att vi är tillbaka i den rena miljön före 1960- och 1970-talet.

Så varför tjafsa om något som vi inte kan ändra på?

För att vi uppenbarligen är på väg att göra samma sak en gång till, och i större skala. Forskare har länge nog talat om att en klimatförändring är på gång. Det blir varmare, det blir mer extremt väder, växt- och djurlivet påverkas. Forskare över hela världen är överens om att vi med våra levnadsvanor håller på att förändra klimatet. Men det vi ser är att sommaren är kallare än normalt. Vad då klimatuppvärmning? Vi ser att polisarna smälter, men kalla och varma perioder har hela tiden avlöst varann i jorden historia. Man kan på nätet läsa att klimatet i Norden under den förra mellanistiden var ett par grader varmare än i dag, så varför bekymra sig. Allt är normalt.

Och med det argumentet finns det ingen anledning att minska på användningen av fossila bränslen. Att satsa på alternativa energier, som kostar mer, men som kan göra folk inom kolindustrin arbetslösa. USAs president tror inte på klimatförändringar och han om någon borde ha kunniga rådgivare.

Det går att säga nej till forskning, det går att säga nej till kunskap. Men det går uppenbarligen inte att säga nej till pengar.