DELA
© Nya Åland

Varför attackerar flickor varandra på nätet?

Tre flickor och en pojke i rätten. Hån och smädelser står i centrum. Det anonyma näthatet skördar nya offer.
”Nina” står åtalad för att i ”Linneas” namn ha skapat ett konto på det numera ökända forumet ask.fm. Där har hon, i ”Linneas” namn och enligt egen utsago, skrivit ”du är så ful din bajskorv”.
Andra, betydligt grövre inlägg förekom på samma sida. Det handlade då om analsex och förnedrande texter om ”Linneas” mamma. Allt skrivet i ”Linneas” namn.
”Nina” förklarar i rätten att hon gjorde det för att hon blev sur över nedsättande kommentarer som ”Linnea” skrivit på sociala medier om ”Ninas” kompis ”Heidi”, som nu är tillsammans med ”Linneas” tidigare pojkvän ”Mårten”.
Ett triangel-, eller snarare fyrkants-, drama i den verklighet som nu råder för de flesta ungdomar och många vuxna. Den verklighet som innebär att hot, hat och förnedring i anonymitet på nätet är vardag.
Tyvärr är inte fallet ovan, som vi skrev om i gårdagens Nya Åland unikt. Näthatet minskar inte, trots alla nyhetsinslag och artiklar om utsatta som inte orkat längre och tagit sina liv. Trots alla uppmaningar om att ta ansvar för vad man skriver på nätet. Trots politikers försök att med regler och lagar skapa ett renare, ärligare och trevligare internet.

Vad kan vi göra för att få internetvärlden att fungera som den verkliga världen, den av kött och blod, gör i alla fall till största del? Ska vi resignera inför hatet, anonymiteten och påhoppen? Eller ska vi ta till med krafttag och skapa lagar som riskerar att begränsa yttrandefriheten i det goda samhällets namn?
I går gick Miljöpartiet i Sverige ut med ett förslag för att stärka skyddet på nätet. Genom det ena av de två språkrören, Åsa Romson, förklarades att partiet vill stärka lagen som rör så kallade elektroniska anslagstavlor – i vardagligt tal det vi kallar forum och sociala medier – och då måste man också förbjuda anonyma bloggar.
Reaktionerna lät inte vänta på sig. Miljöpartiet och Romson idiotförklarades av såväl piratpartister som pr-proffs. Och bara några timmar efter att Romson talat om förslaget i radio skickade partiet ut en pudel och förklarade att man visst kan ha anonyma bloggar, men att man vill föra in förtal som en åtalbar punkt i lagen om anslagstavlorna på nätet.

Miljöpartiet körde i diket både i politiskt hänseende och i tankegången. Att inkräkta på yttrandefriheten, ett av fundamenten i demokratin, är förstås urkorkat.
Samtidigt: någonstans måste ändå debatt kunna föras om gränser också på nätet. I dag översvämmas vi av hat, av förnedring och av oaktsamma uttalanden som sårar, som sänker och som skapar både osämja och sorg.
Att gå så vårdslöst fram som Romson föreslog i P1 Morgon är inte rätt väg. Men finns det någon annan? I många delar av internet råder djungelns lag. Den som slår hårdast vinner. I andra är det fridfullt och folk visar varandra respekt. Problemet är att allt för ofta möts de två, mest eftersom folk tydligen inte kan hålla sig i från att skriva saker i anonymiteten som de aldrig skulle säga i verkliga livet. Det här har synts i tidningars spalter, på stora sociala medier och på forum där många ungdomar uppehåller sig och därmed fostras.
De fostras i en anda som få föräldrar vill att de ska fostras i. Häri ligger också den stora samhälleliga faran, att kommande generationer för över sättet att vara på sajter som ask.fm till vardagen. Vi är, tack ock lov, inte där än. Men hur är det i morgon, om fem eller femton år?

Svar på de här frågorna har förmodligen ingen. Kanske för att nätet är för nytt för att vi ska veta tillräckligt, kanske av någon annan anledning.
Men vi måste tala om varför en ung tjej skriver att en annan ser ut som en bajskorv och – kanske – än värre saker. Vi måste tala om det mycket mer än vi gjort hittills.

Jonas Bladh

jonas.bladh@nyan.ax


Fotnot: Samma fingerade namn på de inblandade i rättegången har använts som användes i gårdagens nyhetsartikel.