DELA
© Nya Åland

Sprickorna avslöjar SD – gång på gång

Sverigedemokraterna är ett parti i sönderfall sedan den fejkade muren krackelerat och rasismen visat sitt verkliga ansikte. Ändå ökar stödet.
Implosionen i Sverigedemokraterna kommer inte som någon överraskning. Partiet är byggt på ett illa riktat missnöje med alla som inte ser och beter sig ”svenskt”. Dessutom har man vuxit i snabb takt och inte lyckats fylla de många stolarna som man vunnit runt om i svenska plenisalar. Partiledaren Jimmie Åkesson, välartikulerad och slipad, får nu se hur hans partikamrater, inte lika välartikulerade och slipade, gör bort sig på löpande band.
Senast i raden av riksdagsmän från det högerextrema partiet är Lars Isovaara, som i fyllan och villan inte bara lyckades missta två hjälpsamma herrar med utländsk härkomst för tjuvar trots att de hjälpte den fulla riksdagsledamoten att komma upp från gatan när han fallit ur sin rullstol. Han lyckades också förolämpa en av riksdagens vakter med rasistiska uttalanden och grisljud.
Under berusning kommer, uppenbarligen, sanningar fram. Då faller den putsade fasaden och de rasistiska tillmälen som Åkessons gäng så hårt försökt trycka undan kommer från ryggmärgen.

Att SD nu krackelerar är som sagt inte överraskande. Mer förvånande är då att stödet för partiet ökar i de senaste mätningarna, gjorda efter skandalerna avslöjades. Partiföreträdarna vill, förstås, hävda att det är för att ”folk tröttnat på invandringspolitiken”. Men varför kommer då en uppgång just nu? Det går inte ihop.
Snarare handlar det om att inget av de andra partierna fortfarande mäktat med att ta debatten med SD om invandringen. De får på presskonferens efter presskonferens oemotsagda måla sin bild av det svenska samhället utifrån deras uppfattning om hur ett homogent Sverige borde vara. De får oemotsagda framstå som den enda oppositionen, och således som det enda alternativet.

Invandrarfientliga initiativ har aviserats också här på Åland. Måtte inte våra politiker gömma huvudena i sanden och hoppas att de onda försvinner när det blir allvar, så som de svenska riksdagspartierna har gjort. Måtte våra politiker våga ta debatten och visa att ett öppet samhälle som vill utvecklas och influeras är rätt väg att gå. Att invandring är en tillgång, inte en belastning.
Världen har blivit mindre, säger vi ofta. Men allt för många vill dela av den och öka avstånden igen. Det är att gå bakåt, inte att utvecklas.
Låt inte rasisterna bestämma hur spelplanen ska se ut.

Jonas Bladh

jonas.bladh@nyan.ax