DELA
© Nya Åland

Vi har inget att komma med

Nä. Jag ger upp. Eller, Åland kan ge upp. Det finns inget här för turister som inte finns tusenfalt bättre på andra ställen. Våra små kafeer och serveringar är ynkliga, vår lilla gågatsstump ett skämt, vårt Rockoff knappt en prutt av nöjesliv, och priserna på Åland kan få håret att resa sig i nacken på den som ska betala.

Vadan denna attack på vårt fantastiska örike, undrar ni kanske. Det är ju inget snällt, och någon kan ta illa upp.
Jo, det är så att jag har tillbringat påsken i Madrid, och kommit till insikt.
Det är en stad där varje gatstump är impregnerad med historia, där palatsen byggts med blod och guld från hundratals år som kolonialmakt och upptar hela kvarter, där parkerna är fulla med monument och där gatu- och nöjeslivet pågår dygnet runt och året runt.

Hela Europa är proppat med städer vars historia sträcker sig hundratals år bakåt, vars landsbygd sett härar bölja fram och tillbaka i krig efter krig, vars rika skördar skapat kulinariska traditioner med rötter bortom skriven historia.
När man sitter där i en gränd med ett glas sangria, och funderar på att byggnaderna runt en i stort sett stått på samma ställen och sett likadana ut i 500 år, och fortfarande är bebodda, då känns inte ruinerna av en befästning i Bomarsund, som aldrig ens blev färdig, så himla märkvärdig.

Inte heller shopping-möjligheterna (förlåt nu, köpmän i Maxinge och Sittkoff) är något att hänga i granen, särskilt inte när allt fler butiker är sådana som det finns större varianter av i varje stad i Europa.

Det kommer förstås en knorr, det förstod ni från början. Åland har ju visst en sak. Bara en, men den är fin. Vi har havet och bergen och stillheten. Vi har de små öarna och skären. Vi har fåglarna och fiskarna och de vilda djuren.

I en park i Madrid gick människor i hundratal och tittade på sköldpaddor och guldfiskar som i ärlighetens namn inte var så märkvärdiga. Stadsbor i Europa är inte vana med det otämjda och vilda. Kan vi bara göra upplevelser av denna vår tillgång, utan att försöka tvinga på dem det som vi drömmer om (total ensamhet på stugan), så kunde det bli något.
Varför, till exempel, är det ingen som erbjuder picknickturer ut till holmar? Varför säljer ingen sightseeing i skärgården med snabba båtar. Varför inga blomstervandringar, fågelskådningsturer eller ”Se hela Åland på en dag-turer”.

Och varför ingen smaskig havtornsdrink som ”alla” dricker på somrarna? Kanske sommaren är så kort att man inte hinner blanda till dem.

Nina Fellman