DELA
© Nya Åland

Sommarläsning

Vi var fjorton år och gick under en rast fram till vår historielärare.
– Vann Tyskland andra världskriget?
– Nej, sa historieläraren och log överseende. I så fall skulle världen se annorlunda ut än den gör i dag.
Ända sen dess har jag känt att mina kunskaper i världshistorien varit lite knagglig.

Historieundervisningen på den tiden gick ut på tätt och för hand skrivna papper med årtal att memorera. Det var mer än slump än en målmedveten satsning om man förstod vad som var viktigast. Ett skott i Sarajevo, en rysk revolution, en tysk invasion, en kall vinter, en atombomb… allt flöt ihop. Det där helikopterperspektivet, det där med följd och verkan och att samma ondska utövas på båda sidor men med olika ideologi, fick jag aldrig.
De senaste veckornas läsupplevelse har uppdaterat mig. Äntligen, måste jag väl säga. Numera är världskrigen det enda jag pratar om.

De bästa böckerna är de som följer med samma familj i flera generationer. Jag tycker om att läsa om tonåringar som blir kära, blir vuxna, får barn, blir gamla, och så förändras perspektivet och plötsligt är jag som läsare mest engagerad i deras tonåriga barn och upplever de tidigare huvudpersonerna som bipersoner. Jag tycker om den förskjutningen.
Det andra kriteriet jag har för en riktig, riktigt bra bok är att de ska utspela sig i en miljö som delvis är sann. Jag gillar då fantasin breder ut sig i verkligheten.
För många år sedan läste jag Ken Folletts ”Svärdet och spiran”. Den romanen fick mig att på ett helt nytt sätt betrakta medeltiden, klosterliv och katedraler. Historien blev levandegjord tack vare fiktiva personer.

Den brittiska författaren Ken Follett skriver dels thrillers, de är ganska dåliga, dels historiska romaner. Och den serie jag tillbringat försommaren i heter ”Århundradet”. Hittills har två böcker getts ut i den planerade trilogin: ”Giganternas fall” och ”Världens vinter”. Jag befinner mig nu i slutet av den andra boken, ungefär vid Pearl Harbor.
Och jag säger bara: oj herregud. Vad gör jag egentligen på jobbet då jag vill sitta hemma och läsa?

Läsaren får följa med fem olika familjer från England, Tyskland, Amerika, Ryssland och Wales. I den första boken är huvudpersonerna i tjugoårsåldern och deltar i första världskriget. I den andra boken är deras barn precis lagom gamla för att delta i andra världskriget.
Det är alltså personerna som engagerar, precis som i vilka andra böcker som helst är jag nyfiken på vem som ska få varandra och vem som överlever. Men personerna verkar framför en hejdundrande kuliss: världskrigen, och jag lär känna både motståndsmän och fascister.
Plötsligt har jag fått det eftertraktade helikopterperspektivet. Jag förstår i vilken miljö Hitler kunde verka, jag begriper behovet av ett Nationernas förbund. Jag känner att det verkligen är på tiden.

Så mitt förslag för sommaraktivtet är att du ska lägga bort allt annat och parkera dig i ett soffhörn med ”Giganternas fall” och ”Världens vinter”. Särskilt om du är fjorton år och din historielärare ler överseende varje gång du ställer frågor.

Karin Erlandsson