DELA
© Nya Åland

Så mycket mer än en parad

I ett virrvarr av färger, glitter och glädjerus dansar jag genom Stockholms gator. Det är prideparad och hela staden bubblar. Festligheterna pågår in på småtimmarna och i en lägenhet dansar vi oss trötta till allehanda nittiotalsdängor och pustar ut på balkongen över diskussioner om frihetskänslan i att få älska precis den vi vill.

Senare fortsätter festen in på en av stans många nattklubbar. Pride är temat. Men det är någonting men stämningen på klubben som förbryllar mig. En kall känsla jag inte riktigt kan sätta fingret på. Det var först nyligen som en spalt i Gefle dagblad gav mig nyckeln till kylans gåta.

För det är inte bara en och två spaltmeter som lyfts på temat pride i media de senaste månaderna. Basunerat ut vikten av Pride och det viktiga budskap som de regnbågsfärgade dagarna sprider. Budskapet om rätten att vara och älska den man vill. Men någonstans under allt färgglatt fluff har även en annan sida av Pride börjat träda fram. Pride som en kommersiell fest för heterosexuella cispersoner.

Som en skribent nyligen skrev i Gefle dagblad ”De plockar med gott samvete russinen ur kakan, få uppleva fest, flärd och glamour för att sedan gå hem och fortsätta sina liv, vissa utan att ägna oss en tanke under resten av året”. När jag läste den meningen blev det plötsligt så tydligt vad jag upplevde den där söndagsmorgonen i Stockholm. Jag hade hamnat i ett sammanhang där jag inte längre var välkommen. Min pridekostym var inte passande, utan snarare provocerande. Jag var inte en i mängden. Och trots att jag är övertygad om att majoriteten av de församlade i teorin sympatiserar med allt vad pride står för (för varför skulle de annars gå på en klubb med pridetema?) så fanns distansen och de dömande blickarna ändå där.

Det vore en lögn att säga att jag är felfri själv. Jag vet stunder när jag slängt blickar jag inte borde och kanske undvikit en diskussion jag borde tagit. Det är inget jag är stolt över. Men dagligen försöker jag aktivt förändra alla de normer och regler som sitter så djupt rotade i min kropp. Genom att aktivt välja vad jag läser, vem jag följer på sociala medier och hur jag bemöter mina medmänniskor.

För mig blev den där upplevelsen på klubben ännu ett exempel på att Pride, oavsett läggning, är så otroligt mycket mer än bara några dagar av glädjeyra. Pride handlar om livet. Det handlar om att det fortfarande, överallt runt om kring oss, finns åsikter kring vad det är att vara en människa. Och att det inte räcker med att vara född i en mänsklig kropp för att accepteras som en jämlike.