DELA
© Nya Åland

Med tandtråd på stadsbussen

En bra sak med att åka buss är att man kan rensa tänderna med tandtråd samtidigt som man färdas till jobbet. Det kan man knappast som bilförare. Ännu mindre som vintercyklist.
En morgon med snöstorm vaknar Inga Heller med en obändig lust att åka buss. Hon suktar efter lite cool storstadsaktig melankoli.

Stans bussar går i en åtta. Inga Heller har klarat av att färdas kollektivt i Paris, New York, Madrid och Köpenhamn. Men detta? Det blir för svårt!
Hon minns med fasa ett, säger ett, tidigare försök att åka buss i Mariehamn. På bussen som anlände till Norragatan stod det SÖDERUT med stora bokstäver ovanför chauffören. Det visade sig vid förfrågan att bussen gick – just det – norrut!
På den tiden var det så att bussarna bytte riktning i centrum, på Nygatan, och just innan dess ändrades textremsan med färdriktningen på bussen.
Detta förklarade Tösabiten som en tid var den enda i familjen som hade koll på bussarna. Hon sammanfattade saken så här:
– Ska du söderut, mamma, ska du gå på en buss som det står NORRUT på. Ska du norrut ska det stå SÖDERUT. Jätteenkelt!

Det dröjde åtskilliga år innan Inga Heller vågar försöka på nytt.
På bussen denna morgon står det NORRUT. Chauffören frågar dessutom bussigt om hon vill norrut.
– Jo tack, det vill hon.
Inte nog med det. Under över alla under. Bussen går – norrut!

Från Norragatan till Nya Åland i Dalbo tar bussen 16 minuter. Då står vi någon minut och väntar på Nygatan. Bussbyte behövs inte. Skönt.
Inga Heller har tidigare räknat ut tidsåtgången för jobbresa till Nyan med cykel och bil. Med cykel tar sträckan 11 minuter. Då kör hon tvärs över Klinten och i tunnel under Västerleden och Sjukhusbacken.
Med bil kan vägen till jobbet tillryggaläggas på 9 minuter. Då färdas hon på helt andra vägar. Antingen Österleden längs den fagra Slemmern – och får beskåda soluppgången mellan vindsnurrorna på Lembötebergen – eller längs Västerleden med sjukhusrondellen och Rökeri-dito och Nyan-dito för att sedan köra söderut igen några hundratal meter.
Hemvägen med buss går raka spåret – 6 minuter blankt! Rekord!

På bussen kan man uträtta saker, som att rensa tänderna med tandtråd. Man kan också samtala med grannen. Dessa morgnar är vi runt dussinet fullt i bussen.
– Sicken vinter vi fått…
Det är en passlig inledning.



Tredje dagen tror
Inga Heller att hon kan åka buss i Mariehamn. Icke! Hon går på vid rätt tid och rätt plats.
– Norrut? frågar hon.
– Jo, norrut, lyder svaret.
Men bussen går i kringelkrokar runt i stan och inte alls som den borde. Sent om sider styr den mot norr.
Den visar sig – otroligt nog – att det går två bussar norrut! Röd och grön linje!
Man måste alltså ha tungan i rätt mun. Och ha koll på rött och grönt också. Till och med Paris tunnelbana var enklare att förstå!