DELA
© Nya Åland

Kärlek är… att ibland himla

Kärlek är att sätta igång sitsvärmen i bilen innan älsklingen ska hämtas en kall vinterdag.
Kärlek är att vänta och vänta och vänta.
Kärlek är att erbjuda vännen sin mössa när det snöar rakt in i öronen.
Kärlek är att låta bli att klaga över att hjärtevännen har för ovana att sätta kaffekopparna på fel håll i diskmaskinen – så att kaffekoppsöronen tar upp onödigt mycket plats.

Kärlek är att hålla katten hos veterinären så man blir alldeles trampdynesvettig och hårig på skjorta, byxor, ansikte och får fullt av katthår i munnen.
Kärlek är att sitta i varsin fåtölj framför tv:n en fredagskväll och se På spåret och vara så nöjd med det och låta gobbin förstå att han är ett snille som begriper att de ju förstås är på väg till Vänersborg.
Kärlek är att vara den som går ner efter mer grönmögelost.
Kärlek är att låta den andre köra tv:n, det vill säga ha oinskränkt makt över fjärrkontrollen.

Kärlek är att skriva inköpslistan och rita ett par extra röda hjärtan på kanten.
Kärlek är att se Tösabiten sätta fart på löpbandet på gymet en tidig morgon och känna att ögonen blir varma bara av att se hennes snygga springstil där hästsvansen vippar snabbare och snabbare, sida från sida.
Kärlek är att överraska Storsonen med en alldeles speciell 30-årspresent, nämligen: ”En glad och vild kväll på stan med morsan” och se framför sig hans sneda, lätt ironiska, leende och veta att ok, det är lugnt. Vi fixar ännu en glad kväll ihop.

Kärlek är att hålla tassen med hunden när det är något hemskt på tv:n.
Kärlek är att låta blicken fastna och låta värmen stiga inombords när man ser på någon man tycker om.
Kärlek är att berömma en arbetskamrat som utan att förhäva sig, sakligt och vänligt och tjänstvilligt, hela tiden gör sitt jobb.
Kärlek är att inse att världen behöver fler människor som mår bra.

Kärlek är att ge långa kramar. Det finns de som påstår att en riktig kram ska vara en kvart lång. (Bob Hansson.)
Kärlek är att åka ut och möta i Långnäs mitt i natten och sedan orka vara nästan tyst nästan hela vägen in till stan.
Kärlek är en förmåga som kan slipas och tränas upp, det är inte sk-tsnygga tjejer och sk-tsnygga killar.
Kärlek är att le invärtes vid tanken att han – just han – finns i samma stad i världen. Just nu.

Kärlek till världen är att ge av sitt överflöd.
Kärlek till naturen är att gå på söndagspromenad och glädjas över att sångsvanarna redan kommit till Gottbyåkrarna.
Kärlek till livet är att leva det och försöka igen och igen och igen.
Kärlek är att säga som det är.
Kärlek är att ställa upp så långt det låter sig göras.
Kärlek är att nån gång himla med ögonen, sucka lätt och säga ”jaja se gobbin…”.

Kiki Alberius-Forsman