DELA
© Nya Åland

Kamouflageklädd i blåbärsskogen

Det är ingen hejd på vad liten gumma får gno över stock och sten i dessa dagar.
Det bär (!) till skogs i både tid och otid. Knappt har hallonen fallit rödblöta och övermogna ner mot gräset så har blåbären vuxit sig tennisbollsstora och ropar i riset ”Kom och plocka mig, skynda skynda, innan jag faller ifrån”. Och så snart de blå bären är infångade pluppar det upp gummiliknande knallgula diskhandskar ur jorden och snart nog står lingon, höstkantarell och sandsopp som spön i backen. Sanslöst, minst sagt.

Några tips: I skrivande stund vet Inga Heller att berätta att typ vart 20:e blåbär spricker. Så fortsätt ta hem de fantastiska bären. De är goda och nyttiga, speciellt för färgseendet. Det märks ju tydligt. Alla stackars män som drabbas av akut färgblindhet på sensommaren och absolut inte kan göra någon nytta i skogen, för de ser varken blått eller rött i allt det gröna, de måste få rejäla portioner så de botas till nästa år. I bästa fall.
Varje åländsk kvinna bör ha minst en blåfärgad hand dessa dagar. Det är flitens och redbarhetens kännemärke.
PS. Det kan löna sig att vara kamouflageklädd. Var rund och blå så blir skörden som störst!

”I söndags var jag ute och plockade kantareller och hittade 10.000 björklöv.”
Så inledde en gång Calle Södergårdh ett kåseri och det brukar Inga Heller tänka på när hon söker kantareller. Detta år är det dock så att varje björklöv faktiskt är just en kantarell.
Kantareller är släktkära och har kusinträff hela tiden. Under mossa och ris gömmer sig jätteblyga stora och små kusiner.
Med höstkantareller är det ännu värre. De har stormöte och står i klungor och trivs ihop. De kan plockas i buketter, men var och en ska synas noga. Den elaka toppiga giftspindelskivlingen kan ha smugit sig på den trevliga släkten. Den är icke så trevlig och får inte komma med hem. Den kan ta livet på folk, så giftig är det.
Ett tips till: Buktar hatten innåt i mitten, ok. Buktar den utåt, uppåt – se upp!

”Här är Kristina Kantarell hon ska bli stuvning i kväll…” så sjöng vi barn när vi plockade.
– Men usch då, sa den äldre kvinnliga släktingen.
Hon tolkade in något vi inte förstod riktigt. Något erotiskt, misstänkte vi, men antog att det berodde på för lite av just den varan. När kvinnor säger ”Men usch då” är det så, trodde vi, och plockade och sjöng glatt vidare.

Sista tipset: Ett myggfönster kan tvättas och användas som torkställ åt höstkantareller. På bara några dagar ska de bli krispiga och kan du läggas i glasburkar. Hur smaken blir är ännu oklart, men de luktar gott, som läder, precis som trampdynorna på en gammal hund Inga Heller hade en gång.

Kiki Alberius-Forsman