Jag är en fördomsfull skärgårdsbo
Det är verkligen spännande att komma in till stan. Det är ju meningen att jag nästa år ska ta mitt pick och pack och flytta in, förhoppningsvis komma in på lyceet, och det ska bli intressant. Jag har en del att lära mig, eftersom jag är lite efter, och plus det bosatt på Kökar.
Jag fattar inte varför man ska ta bussen när det går fortare att cykla inne i stan, varför man ska färga håret svart eller varför byxorna ska hänga nere vid knäna. För det verkar alla fatta här, och dessutom verkar det vara otroligt snyggt. Hmm.
Och nu börjar jag känna mig ännu mer intelligensbefriad, eftersom mina skärgårdskompisar börjar fatta allt det här. Att bo i skärgården är inte längre en ursäkt för att vara ute.
Killarna i Moll Flanders, som kommer från Kumlinge, var förut precis lika nördiga som jag (utom Dennis, som alltid har varit cool), men nu har de blivit TBE, färgat håret svart och börjat använda kajal. Dessutom känner de folk i Mariehamn som är intresserade av att umgås med dem. Jag känner faktiskt också lite folk i Mariehamn, men de skulle väl aldrig vilja umgås med mig?
För att återgå till ämnet. De verkar ju inte vara särskilt artiga här i Mariehamn heller, även om de vet hur man klär sig. Jag är prao här på Nyan, så i måndags gav jag mig ut för att fråga folk om deras julpynt. Mycket utvecklande.
Jag knallade raskt fram till några killar i sextonårsåldern, presenterade mig och undrade ifall de ville svara på några frågor. Jag fick det artiga svaret ”Aeijh…” och så lämna de mig åt mitt öde. Lär ni er inget hyfs i den här stan? Bara för att det inte finns några killar på Kökar så behöver väl inte alla andra också ignorera mig?
Sen kan vi ju ta det här med blickarna. I och för sig glor folk därhemma också, men då vet man att det är för att man har en ny frisyr eller nya byxor. Vad har ni för anledning? Jag kan ju inte skilja mig så fruktansvärt mycket från mängden, jag har också röda byxor! Jag är precis som alla andra. Lite kort kanske.
Även om jag kanske stirrar en hel del jag med. Häromkvällen hälsade faktiskt Alexander från ODW på mig, men jag misstänker att det var för att jag stirrade ut honom. Han har antagligen inget minne av att någonsin ha pratat med mig.
Men vad gör ungdomarna i Mariehamn egentligen? Drar omkring på stan och slåss om sina ölburkar, och är fruktansvärt coola?
Då kanske Mariehamn inte är något för mig, trots allt. För jag har inga ölburkar, och inte är jag så sugen på att skaffa mig såna heller. Sånt är uteslutande för coola personer, och jag är definitivt inte cool.
Jag kan vara lite cool med min gitarr ibland, men det är väl inget som någon blir imponerad av.
