DELA
© Nya Åland

Fotboll borde vara det sista man tänker på

Tisdagen den 17 februari sitter jag och min vän i tv-soffan och väntar på en av åttondelsfinalerna i UEFA Champions League mellan PSG och Chelsea. Parallellt med den matchen spelas det fotboll i staden Lviv: mötet mellan ukrainska Schaktar Donetsk och Bayern München.

– Fotboll känns ändå inte så viktigt just där, just nu, säger min vän.

– Haha nej verkligen inte, skrockar jag innan jag tänker efter.

– Eller så är det just nu det är viktigt.

Ingen har kunnat undgå vad som har hänt i Ukraina det senaste året. Ett inbördeskrig i ett land som slits mellan Europa och Ryssland med fruktansvärda konsekvenser för det ukrainska folket. Donetsk, där laget Schaktar har sin riktiga hemvist, har utropats av pro-ryska separatister till en folkrepublik och i stridens hetta har laget lämnat staden.

Donbass arena har förstörts och vissa supportergrupper har vänt sig emot laget. En av orsakerna är att oligarken och lagets ägare Rinat Akhmetov nu har börjat kritisera separatisternas handlingar och i någon mån tagit ställning för ett enat Ukraina.

Från matchen i går rapporterade Aftonbladets och Viasats Erik Niva att supporterskaran var delad i den tillfälliga hemstaden Lviv. Flera gånger under matchen ställde fansen sig upp och sjöng den ukrainska nationalsången. Det haglade burop från dem som tycker att Donetsklaget är en del av den pro-ryska rörelsen och hyllningar från dem som tycker att laget representerar landet.

Niva rapporterade att lagkaptenen, och tillika kroaten, Darijo Srna före matchen hade gått ut och sagt att det nu är viktigare än någonsin att stå upp för Schaktar Donetsk, ett lag som startade matchen med endast fyra ukrainska spelare.

Det är en intressant paradox. Det går att spela fotboll i ett land som länge har sargats av inbördeskrig. Åtminstone i en del av samhället är det buisness as usual, nästan.

Ett lag med brassar och kroater stod upp för sitt lag i en stad de inte kallar hem. Professionella fotbollsspelare som lever en tillvaro som liknar ett, om än mycket välbetalt, liveget tillstånd där de byter klubbadress som andra byter underkläder står upp för sitt lag även när de har fått sina liv uppryckta med rötterna precis som alla andra. I ett land de inte kommer ifrån. Ett land som inte är en stor arena för fotbollsspelare och som slits mellan de gamla öst- och västblocken.

Fotboll borde vara det sista man tänker på. Kanske det just därför är så viktigt.