DELA
© Nya Åland

Det hänger på håret

Varje eftermiddag tänker jag: ”I morgon ska jag stiga upp tidigare så jag hinner tvätta och föna håret, badda påsarna under ögonen och sminka mig med omsorg. Jag ska också lägga fram kläder så att jag inte river åt mig vad som helst i halvmörkret på morgonen så att jag inte ska väcka den som just den natten råkar dela säng med mig. ”
Sen blir det morgon och jag bara inte orkar tvätta håret, och om jag orkar göra det så orkar jag inte föna det. Påsarna under ögonen gör att jag inte lyckas träffa ögonfransarna med mascaraborsten så det får helt enkelt vara. Deodoranten kommer jag oftast ihåg, men rena strumpor hittar jag inte alltid i halvmörkret i sovrummet. Men vem bryr sig, man har ju skorna på hela dagen.

När jag
blir riktigt trött på mitt hår bestämmer jag mig för att gå till frissan. Men det tar ungefär två-tre veckor innan jag kommer till skott och bokar frissatid. Och sen tar det en vecka innan jag får tid. Och då är mitt hår…vilt, spretigt och skruvigt för att uttrycka det diplomatiskt.
Jag tittar avundsjukt på dem som har tydliga spår av styling i håret, alla dagar. (Nu tog jag en paus för att beställa tid till frissan, ni som läser detta på kvällen ska veta att jag redan har en ny frisyr).

Dessutom
planerar jag varje morgon att om en vecka ska bilringarna runt midjan vara borta så att kläderna skulle sitta lite bättre. Men framåt lunch har jag glömt bort det och sitter och tuggar i mig gummi eller vad det nu är som bilringar är gjorda av. Och på kvällen ser jag absolut ingen anledning till att späka mig själv, det går ju att köpa större kläder! Men håret och sminket ska jag minsann ta itu med.
Och sen blir det morgon igen och prioriteringen är omvänd.

Jag har
funderat på om jag skulle vända på dygnet på något sätt så att jag skulle få kontroll på mina önskningar, men vem bryr sig om jag sitter nyfönad och nysminkad hela natten på jobbet?
Jag kan tänka mig om någon bryr sig om jag går hem och sover mig smal på dagen när jag borde vara på jobbet.

Jag läste för länge sedan om Agatha Christies uppfostran. Hon fick lära sig att man alltid skulle ha sådan underkläder på sig att man inte skulle skämmas om man råkade ut för en trafikolycka och sjukvårdspersonalen skulle se kortvarorna.
Jag har bestämt att jag ALDRIG ALDRIG kan vara med om en trafikolycka för att ingen ska få se mina urtvättade men bekväma underkläder. Men ibland tänker jag: ”I morgon ska jag ta på mig finaste understassen ifall jag råkar ut för en trafikolycka.”
Och så blir det morgon igen… och det är så jädra skönt att ha ingådda underkläder på en morgontrött kropp. Jag får utmana trafiken en annan dag.

Nina Smeds