2273964_809x436_acf_cropped_809x436_acf_cropped_809x436_acf_cropped_809x436_acf_cropped

Foto: Porträtt Ida Jansson

Aldrig mer på taket

En sensommar för tre år sedan var jag i Reftele i Småland för att hälsa på en klasskompis. Vi hade bestämt oss för att åka till Gekås Ullared och handla. Jag hade inte sett Viktor, som min gamla klasskompis heter, på hela sommaren och vi hade mycket att prata om. På vägen stannade vi vid en bensinmack i Smålandsstenar för att tanka.

Efter en timmes bilresa var vi framme vid parkeringen till lågprisvaruhuset. Innan vi gick in kollade jag att plånboken låg där den skulle.

Men det gjorde den inte.

Jag grävde runt och letade bland innehållet i min väska. Kollade alla sidofack och jackfickor. Ingen plånbok. Kollade på golvet och under sätet under kläder och bråte. Ingenstans fanns den.

Var hade jag plånboken sist?

Det var då jag kom ihåg. Jag hade den när vi tankade på bensinmacken i Smålandsstenar. Medan jag och Viktor babblade i munnen på varandra lade jag plånboken på taket. När jag tankat färdigt så körde vi iväg. Med plånboken på taket.

I ilfart körde vi tillbaka till bensinmacken. Där syndes inte ett spår efter min röda Betty Boop-plånbok. Den var spårlöst försvunnen.

Jag insåg att jag var tvungen att ringa hem till banken och spärra alla mina bankkort. Typiskt nog hade min mobiloperatör problem med nätet just den här dagen så min egen telefon kunde jag inte använda. Jag var plånboks- och telefonlös på samma gång.

Jag lånade Viktors telefon och ringde till banken och spärrade alla kort. Ungefär två veckor skulle det ta innan nya kort skickades till mig på posten. Två veckor utan pengar.

Min bankkvinna som jag vanligtvis har kontakt med var på semester vid tillfället. Som tur var jobbade min mamma på banken för 20 år sedan. Jag mindes namnet på en av hennes kollegor som fortfarande jobbade kvar.

Jag ringde henne och förklarade vad som hänt och frågade om hon kunde föra över pengar från mitt konto till Viktors så att jag skulle överleva i två veckor. Det kunde hon.

2när jag gjort allt detta började min telefon fungera igen och det ringde en kvinna från polisen i Värnamo. En äldre kvinna i Smålandsstenar hade sett en röd plånbok komma flygandes. Alla kort, alla kontanter som yrde runt samlade hon upp och lade tillbaka innan hon lämnade den till polisen i Värnamo och där kunde jag hämta den.

Tack och lov för ärliga människor. Numera lägger jag aldrig plånboken på taket när jag tankar.

 

kommentar(er)