Snacket om lönesänkningar var bara billigt röstfiske
Politiker är tillsatta för att rätta till felen i dagens samhälle och för att bygga det bättre i morgon. Då får man inte falla för enkla populistiska poänger.
När president Sauli Niinistö tog upp girigheten som hot mot samhället, och i samma stund önskade sänka sin egen lön, såg många politiker chansen att visa framfötterna. Också i lagtinget.
På pärlband stod de och menade att lagtingsledamöterna gott också kunde sänka sina arvoden. Allt från 5 procent till 20 skulle avstås i det goda föredömets namn.
Nu är det plötsligt inte så viktigt längre.
När partiernas gruppledare träffades häromdagen hade, enligt Centerns Runar Karlsson, intresset ”ebbat ut”. I klartext kan man inte läsa det på annat sätt att det inte längre är lika hett för våra folkvalda parlamentariker att i godhetens och föredömets namn avstå en del av sina löner.
Eller, för att vara ytterligare tydligare: det finns inte längre några politiska poänger att vinna på det.
I sak är beslutet rätt. Om politikerna sänker sina löner finns risken att det blir än svårare att få ålänningar att ställa upp på listorna i nästa val. Politikerjobbet är ett utsatt yrke med press både från väljare, partikamrater och från oss i media.
Att ställa upp och vinna folkets förtroende ska vara ett välbetalt värv, något som lockar att göra utmaningarna till trots. Vi behöver ha goda kandidater till de offentliga posterna, och då ska man inte göra dessa mindre intressanta för människor som förmodligen också är intressanta för välbetalda jobb i näringslivet.
Men de som tar ansvar och vill vara med och bygga framtidens samhälle måste ställa sig över sådana kortsiktiga, populistiska fadäser som lönesänkningsuppropet nu framstår som. Redan som det är finns ett utbrett politikerförakt. Oftast oförtjänt, men historier som denna hjälper knappast politikerskrået att bygga upp förtroendet.
Både väljarna och demokratin som sådan förtjänar bättre än att folkvalda spelar ut martyrkortet så fort några extra röster skymtar vid horisonten.
