Mer samarbete för Ålands folkhögskola
Vad har landskapet Åland att vinna på att hålla igång en folkhögskola som lockar allt färre elever, både på Åland och utanför landskapet.
Inte mycket, tycker landskapsrevisorerna.
Eller snarare, man ställer frågan om kostnaderna numera är större än nyttan av utbildningen.
Det är en svår fråga att besvara. Hur mäter man nyttan av en skola som jobbar med estetiska och skapande ämnen? Hur mäter man nyttan av det mellanår som många ungdomar absolut behöver efter avslutad grundskola, och vad betyder det att ett sådant alternativ finns nära hemmet?
Helt klart är det ju att Ålands folkhögskola dras med för många, för dyra och för driftstunga byggnader, dimensionerade för en tid då folkhögskolan var något annat och större.
Fastigheterna borde användas mer, både för sommarkurser och för andra verksamheter under arbetsåret. För att göra det måste man ha personal som planerar och verkställer, och det kommer folkhögskolan inte att ha när man mött det sparbeting som nu ligger på skolan.
För att få en riktig bild av vad folkhögskolan kostar borde man kanske sära på de fastigheter som finns och den verksamhet som bedrivs.
Ålands folkhögskola är inte det enda fastighetsinnehav landskapet har problem med, eftersom verksamheter ändrat i takt med tiden, men byggnaderna står kvar.
Det uppdrag som Ålands folkhögskolas personal och direktion har är att bedriva en bra skola, inte att vara fastighetsskötare.
Ser man till innehållet i skolan finns två separata spår, dels de specialiserade linjerna – naturfoto och hantverk – dels den studieförberedande linje som i år kallas Nya linjen.
För speciallinjerna är det en tuff marknad i hela Norden. Hela folkhögskoletanken, att göra eller studera något som inte direkt leder till ett jobb eller en vidareutbildning, lever farligt i dagens allt mer strömlinjeformade studiemiljö. De folkhögskolor som håller fast vid allmänna och studieförberedande linjer har det tufft med elevrekryteringen, samtidigt som konkurrensen om platser till de mest prestigefyllda linjerna kan vara hård. Däremellan finns en massa skolor och linjer som har likartade utbildningar, bra i sig men utan tillräcklig lyskraft för att locka ett tillräckligt antal elever utanför det egna upptagningsområdet.
Ålands folkhögskola har bägge problemen. Både naturfoto- och hantverkslinjen har gott renommé och bra lärare, men inte tillräcklig dragningskraft för att locka så många elever som man borde ha.
I år har skolan betydligt fler elever till Nya linjen än ifjol, vilket å sin sida är en direkt följd av stramare antagningsregler till Ålands lyceum, men ändå färre än man borde ha.
Bristen på elever leder i förlängningen till minskade lärarresurser, och den onda spiralen är det svårt att ta sig ur.
Klart är det att om Ålands folkhögskola försvinner så finns det en till antalet varierande grupp ungdomar som inte har ett alternativ på hemmaplan där de kan växa och mogna och hitta sig själv. Om det händer kommer snart röster höjas för att man borde ha en sådan möjlighet.
Samordna resurserna. Se till att Ams, Katapult, Ålands yrkesgymnasium och folkhögskolan funderar tillsammans på hur man kan använda resurserna, och vilka åldersgrupper man ska koncentrera sig på inom respektive verksamhet.
Kanske lösningen för Ålands folkhögskola ligger i helheten, inte i delarna.
