Jättebra för Åland med besök och resor utanför landskapet
Borde regering, lagting och tjänstemän stanna hemma och jobba i stället för att åka på dyra representationsresor? Är det en skam att saker kostar vars nytta inte direkt kan bokföras, när andra sektorer, till exempel vård, jordbruk och skolor får spara.
Kort sagt, är det helt galet att landskapsregeringen och utvalda åländska företag åker till Almedalen för att marknadsföra Åland och skapa kontakter?
Med undantag för enstaka övertramp och misstag vad gäller representation och resor är svaret ett rungande nej. Det är snarare tvärtom. Både våra ministrar, våra lagtingsledamöter och våra tjänstemän borde ägna mer resurser åt utbildning, studieresor och nätverkande i olika sammanhang.
Det är inte så att allt blir bättre om man knyter fast folk vid sina skrivbord med nosgrimma, och säger åt dem att jobba på bara. Det behövs syre, nya idéer, nya kontakter och ny kunskap för att utveckla landskapet Åland, och det skaffar man sig inte genom att sitta hemma på kammaren och fundera.
Det åländska samhället behäftas ibland av en olycksalig övertro på den egna förmågan, och en nära nog manisk vilja att hitta på egna åländska lösningar på problem som någon annan redan tänkt på, djupare och längre. Eftersom all klokskap ändå inte residerar i landskapet är det en livsnödvändighet att vända sig utåt.
Det gäller inte minst när man ska sälja Åland och åländska produkter. I den tidvis hätska konflikten mellan jordbrukare och näringsminister Fredrik Karlström (Ob) påstods att man från jordbrukarhåll borde bojkotta resan till Almedalen för att Karlström (de facto hela regeringen förstås) vill dra ner jordbruksstöden.
Det var riktigt dumt.
Om det är något som är viktigt så är det att marknadsföra de åländska produkterna och primärnäringarna, något som regeringen och näringsministern faktiskt är väl skickade att göra.
I Almedalen finns en risk att man drunknar i mångfalden, men det finns också möjligheten att möta en stor grupp människor, massor med påverkare, politiker, journalister och lobbare som, om delegationen gör ett bra jobb, kommer att komma hem med en positiv bilda av ålänningar och åländska produkter.
Än bättre blir det om man under resan lär sig mer om hur man kan öka åländsk synlighet, hur man på Åland kunde skapa ett liknande evenemang, vad folk är intresserade av.
Om något så är detta ett tillfälle när våra politiker kan göra det som de är bra på, snacka och le på ett intelligent sätt.
Det vore kanske inte så tokigt om man inte bemötte alla nya idéer och initiativ med ett så rungande Jante-nej, och om man någon gång förlitade sig på att allt ålänningar försöker sig på är töntigt och dåligt, och om man inte tog ut alla misslyckande i förskott, och om man framför allt gav lite utrymme för försök och misstag, snarare än att upphöja stillasittande inaktivitet till eftersträvansvärd norm.
Ut i världen bara. Ut och lär er saker. Ut och visa upp er. Vidga vyerna.
Men låt bli att supa, och ha rena kläder på er.
