DELA
© Nya Åland

Hellre ett steg framåt än två steg bak

Det är som det brukar. Att baxa upp en reform på banan är som att rulla en sten upp för ett berg. Det kommer motgångar, det stretar emot, det ska finnas svar på frågor som bara kan lösas i skarpt läge, när allt är på riktigt.
Kommunernas socialtjänst (KST) står nu och väger på branten. Antingen lyckas regeringen hålla ihop kring den, eller så faller den ner i avgrunden för att återuppstå i lätt omarbetad form under nästa mandatperiod.

Att stadsstyrelsens ordförande, moderaten Petri Carlsson säger nej är ingen överraskning. Han har redan länge varit en inre opposition inom Moderat samling, och har hittills inte fått något stöd alls för sin värdkommuns-tanke.

Det intressanta är att Runar Karlsson så tydligt uttrycker centerfältets tveksamhet till reformen. Centern är det regeringsparti som i regeringsförhandlingarna stoppade alla diskussioner om kommunsammanslagningar, och därför valde regeringen en annan väg, där man satsade på samarbete kring service i stället.

Finansminister Roger Nordlund har, om uttrycket ursäktas, jobbat häcken av sig för KST. Ett center-nej vore ett stort misstroende mot det arbetet, och ett mycket märkligt sätt att leda ett parti i en riktning genom en hel mandatperiod, och sen backa fem före valet.

Centerns ordförande Harry Jansson har under hela regeringsperioden stått utanför maktens absoluta centrum, och vill kanske markera en egen ståndpunkt. Hans uppdrag i processen, att jobba fram en garantilag för kommunal servicenivå, blev pannkaka.

Möjligen ser Harry Jansson motståndet i kommunerna som ett muller att lyssna på inför höstens lagtingsval, och tänker sig ett Struktur 07-scenario, alltså ett nej inför valet, och ett genomförande strax efter.

Det är förvisso så att stora reformer ska ta tid, men ingen kan säga att så inte varit fallet. Antalet utredningar kring nödvändigheten av en reform, bakgrundsmaterialet, alla höranden och remissrundor skulle fylla ett mindre bankvalv.

Låt oss komma ihåg tidigare reformer, som efter ett himla kackalorum när de skulle genomföras ändå visade sig vara vettiga. Ålands hälso- och sjukvård. Ålands gymnasium.

Och låt oss komma ihåg vad som händer när man låter saker falla isär som är vettiga och bra, och inte vågar visa det ledarskap som stunden kräver. Ta Mise till exempel. En bra tanke, en konstruktion med vissa brister, och politiker som inte vågade ta ansvar och leda framåt trots kritiken. Först nu, efter en omväg på flera år, börjar det bli styr på det igen.

När det gäller reformerna inom det kommunala området är KST den tumvante som är kvar av kostymen som fanns på ritbordet när regeringen bildades.

Om Centern låter den falla står kejsaren naken, Harry Jansson med en stor, trasslig härva i famnen, och en trovärdighet nära nollpunkten när det gäller ledarskap.

KST är ingen perfekt lösning. Det är en början på en utveckling av den kommunala sektorn som måste komma, hellre förr än senare. Det vore hög tid att komma igång med det riktiga jobbet, inte bara prata om det.

 Nina Fellman