DELA
© Nya Åland
Foto: Jonas Edsvik

Granska granskarna

Journalistik är ingen exakt vetenskap och därför bör de publicistiska besluten prövas och debatteras. Därför borde det bli enklare att anmäla tv- och radioprogram. Den åländska kommunstrukturen är bra som den är.

Det tyckte en av programledarna i ett direktsänt radioprogram i Ålands radio tidigare i veckan. Efteråt hörde flera lyssnare av sig till redaktionen. Programmet, som produceras av en utomstående förening, klipptes snabbt om innan det gick i repris.

Får man inte kritisera kommunstrukturen i radion? Vad är det här för regeringsradio?

Självklart får man både risa och rosa kommunreformen i direktsänd radio. Problemet är inte åsikten i sig.

Kruxet är att åsikten yttras utan att någon säger emot eller konstaterar att det är programledarens personliga uppfattning. Det borde någon ha gjort. Det är särskilt viktigt i ett public service-bolag som ska vara oberoende och finansieras med licensmedel. Det borde vara lika klart för alla på redaktionen som i de externa personer public service anlitar. Det är inget hot mot yttrandefriheten. Däremot ska det vara högt till tak och brett mellan väggarna i debatterna i det landskapsägda mediebolaget, precis som den nuvarande lagen stipulerar.

I dag bevakar landskapsregeringens programnämnd radio- och tv-sändningarna på Åland. I praktiken handlar det om Ålands radio och Steel FM. Efter att ha legat i dvala ett halvår uppstod nämnden förra veckan när landskapsregeringen utsåg en ny ordförande och nya medlemmar. Från och med nu är det Ålands radios före detta vd Pia Rothberg-Olofsson som leder arbetet. Att nämnden inte har tillsatts förrän nu visar om hur lågt landskapsregeringen prioriterat mediefrågor.

Programnämnden har använts sparsamt. De senaste åren i snitt några fåtal fall tagits upp varje år. Antalet anmärkningar är ännu färre. Sedan de nya radio- och tv-lagen trädde i kraft 2011 har endast ett program av fällts. Då handlade det om att en person fick uppmana lyssnarna att bojkotta Israel utan att personen fick några motfrågor i Ålands radio.

Vad beror det på att så få fall tas upp? Är Ålands radio och tv:s publicistiska beslut så felfria att det aldrig behövs? Eller handlar det om att är så svårt att anmäla att ytterst få personer orkar besvära sig?

Med tanke på att de åländska lokaltidningarna nästan dagligen publicerar rättelser är det anmärkningsvärt att en sökning på ordet ”rättelse” på radions webbsida endast ger en träff. Till journalistisk sed hör att redaktionen tydligt meddelar läsarna om något har rättats i en redan publicerad text.

Det borde bli betydligt enklare att anmäla. Här kan den svenska kvällstidningen Expressen fungera som förebild. Chefredaktör Thomas Mattssons grundtanke är att tidningen ska vara generös med genmälen och rättelse. Längst ner på tidningens webbsajt, i samband med kontaktuppgifter till ansvarig utgivare, finns en ”anmäl oss”-länken. Bakom länkarna till Pressens opinionsnämnd där misstänkta övertramp kan anmälas.

Det är rätt inställning. Som Mattsson konstaterar, journalister är också människor som gör misstag, blir lurade eller stressade till slarv. Det är några av anledningarna till att det ibland blir fel. Därför ska tröskeln för rättelser och pudlar vara låg. Givetvis hoppar journalister inte högt av glädje när vi anmäls eller kritiseras. Men möjligheten att granska granskarna är en viktig del av processen som bör värnas.