DELA
© Nya Åland

Goda idéer alltid svåra att förverkliga

Varför byggs det inte ett nytt hotell i Mariehamn? Det borde ju någon göra!
Det är frågan. Problemet är att inte ens de hotell som redan finns går bra. Där är svaret.
Brist på goda idéer är det inte på Åland. Den senaste i raden av väl genomarbetade rapporter kom förra veckan, då ”Idédokumentet Attraktiva Åland” presenterades.
De flesta projekt som lanseras är sådana som redan finns i sin linda eller till och med förverkligade i liten skala. Det nya är att man nu presenterar en tidsram och ett helhetsgrepp på turismnäringen på Åland.
Som viljeyttring är den alldeles utmärkt. Som utgångspunkt för den offentliga sektorns förhållning till turismutveckling likaså, även om det ska bli intressant att se hur man politiskt motiverar ytterligare tjänster inom offentlig sektor. Enligt den politiska retoriken är ju densamma redan att jämföra med uppsvullna russin i en mjödflaska.

Allra intressantast blir det att se vilka ”man” och ”någon” det är som ska bygga, starta bolag och investera i framtidens turismanläggningar. Det är ju alltid där haken finns.
Med den pågående finanskrisen i färskt minne kan man inte annat än konstatera att allmännytta och samhällsutveckling sällan går hand i hand med privata vinstintressen, samt att det tenderar bli samhällets sak att reda upp efter de stora risktagningarna.
Ska man vara riktigt krass kan man säga att det offentliga uppdraget, det som sker med skattebetalarnas pengar, det är att ta ansvar, att se till att planering och infrastruktur är på plats och att förutsättningarna för privata investerare att bli rika är så goda som möjligt. Samt, dessvärre, att ta ansvar för att konsekvenserna av misslyckade satsningar drabbar samhället så lite som möjligt. För att kunna ta ansvar behöver man ett visst mått av kontroll, och det kan bara köpas för pengar i form av investeringar.

Privata företag tar förvisso ett visst samhällsansvar, men ska fungera enligt en annan logik, där man inte ger sig in i projekt för att man tror att de är bra för helheten, utan för att de är satsningar som i längden betalar sig.
Har man ett företag med flera olika verksamhetsområden kanske man kan tillåta sig att gå med förlust på ett område om man gör en större vinst på ett annat som en följd av investeringen, men allt annat vore idioti.

Eftersom vi vet att det privata näringslivet gör sina högst realistiska vinstkalkyler innan de investerar, så bör skattebetalarna göra detsamma. Stora turismprojekt som man ger sig in på av någon annan orsak än att det så småningom blir en bra affär åtminstone för någon, är dömda att bli dyra för samhället.
Behöver man säga Eckerö-hallen eller Ålands idrottscenter? Regionalpolitik i den formen är att ett politiskt byxvätande av stora mått, varmt för stunden, blött i längden.

Det starkaste kortet i utredningen är att man tydligt identifierat att det på strategiska poster inom landskapsförvaltning och organisationer måste finnas människor som driver på och koordinerar alla spridda skurar av åtgärder och projekt som redan pågår. Åland befinner sig avgjort i ett läge där massor kunde göras och borde göras, men där det simplaste och svåraste saknas – rätt personer på rätt plats.
Frågan är egentligen, handlar det någonsin om något annat?

NINA FELLMAN

nina.fellman@nyan.ax