DELA
© Nya Åland
Foto: Annica Lindström

Dags att ta av offerkoftan

Regeringen Sipilä har inte varit någon höjdare för Åland. Men att bara klaga på Finlands regering gagnar bara Sannfinländarna och Ålands framtid.
I går publicerade de finlandssvenska dagstidningarna Hufvudstadsbladet, Vasabladet och Österbottens tidning en större intervju med lantrådet Katrin Sjögren (Lib) på nyhetsplats. Artikeln hade rubriken ”Ålands självstyrelse passar allt sämre in i Finland”.

Artikeln publiceras vid en politiskt sett känslig tidpunkt. Det är endast en månad kvar tills den nya självstyrelselagen ska presenteras och förhandlingarna om vårdreformen mellan Åland och riket är inne i ett intensivt slutskede.

Kontentan av artikeln är att det är synd om Åland som är bortglömt och styvmoderligt behandlat av regeringen Sipilä. Frågorna som ställs handlar om språkförbistring, konstitutionell kris och självständighet. Ord som kopplas samman med Ålands framtid.

Det är kanske inte så konstigt eftersom texten är skriven av Ålands framtids tidigare partisekreterare Ove Andersson. Att han har en tydlig partipolitisk koppling verkar ha gått tidningarna förbi. Andersson var partisekreterare för Ålands framtid 2012–2015. Så sent som i förra veckan fick Nya Åland ett pressmeddelande från Ålands framtid skickat från Andersson. Och när undertecknad i går gick in på partiets webbsida dök en bild av Andersson upp.

Att tidningarna tar in artikeln ska Andersson inte belastas för. Det ligger på deras ansvar att kolla upp vilka skribenter de tar in på nyhetsplats och hur högt de prioriterar det journalistiska oberoendet.

Situationen ter sig ändå märklig. Liberalerna och Ålands framtid är varandras motsatser. Medan Liberalerna anklagas för att vara Finlandskramare vill Ålands framtid att landskapet ska bli självständigt.

Själv anser Sjögren ändå att artikeln speglar hennes åsikter. Hon försöker balansera upp frågorna och lyckas delvis.

Men också hon ältar det som varit.

Visst har relationen mellan riket och Åland prövats under Sipilä. Det är viktigt att markera när det blir fel. Som i fallet med vårdreformen och vindkraftssveket.

Men. Man måste också kunna återgå till ett normalt tonläge. Varken gnäll eller offerkofta gör relationerna bättre.

Är det verkligen så här dåligt, finns det inget positivt att lyfta fram? Lantrådet behöver inte skönmåla, men vem tjänar egentligen på offerkoftan som Åland kläs i? Ältandet av det dåliga förhållandet ter sig dessutom konstigt just nu när flera tjänstemän från Utrikesministeriet är på besök, det bara gått några veckor sedan ministeriernas kanslichefer besökte Åland och lagtingspolitikerna åker till Hangö för att nätverka på Folktingets session.

Landskapsregeringen har irriterat sig på att den åländska oppositionen bara gnäller och aldrig kommer med några konstruktiva förslag. Men just nu riskerar landskapsregeringen själv att falla in i gnällfällan.

Det är sant att inget riksparti tjänar på att driva åländska frågor. Men samtidigt finns det ett stort intresse och en genuin välvilja bland många rikspolitiker gentemot Åland. Ta vara på den.