DELA
© Nya Åland

Ändra vallagstiftningen, slipp två onödiga problem

Det finns två saker man faktiskt borde fundera på när det gäller val på Åland, och det är, med facit åter i hand, synd att man inte gjorde förändringarna när vallagstiftningen reviderades.
Det ena är att två val samtidigt tycks skapa en förvirring som gör att alldeles onödigt många röster går till spillo.
Det andra är att budgeten för valåret uppgörs av en regering med en majoritet, och ska godkännas och genomföras av en annan. Det blir alltid problematiskt.

Nya Åland berättade i onsdagens och torsdagens tidningar om mängden kasserade röster i kommunalvalen i Mariehamn och Lemland. De är för många. Alldeles för många.
Egentligen vet vi ju inte heller om de som röstat fel skrivit på fel lapp eller använt fel nummer.
I Lemland har man skilda bås för kommunal- och lagtingsvalet, men får fortfarande ett antal felaktiga röster. Åtgärden har gett resultat, men inte heller där har man eliminerat felrösterna. I andra kommuner där man gjort försök med separata bås för de olika valen har det lett till köbildning utan att nämnvärt minska på antalet felröster.

Det finns en enkel lösning. Separera lagtings- och kommunalvalet så att det ena hålls på hösten och det andra på våren. Det funkar på andra ställen. Då kanske kommunalvalen får den uppmärksamhet de förtjänar av både politiker och media, samtidigt som man blir av med problemet med felröster.
Det vore också ett enkelt sätt att lösa budgetproblemet.

Om lagtingsval hölls på våren, i april och inte i oktober samma år, skulle följande års budget beredas av en ny regering och ett nytt lagting, inte som nu av en regering (vilket ofta är fallet) som åtminstone delvis ska sätta sig i opposition.
Den märkliga parlamentariska situation som uppstår när sittande regering, i det aktuella fallet Liberalerna och Centern sitter i budgetförhandlingar samtidigt som den ena parten sitter i nya regeringsförhandlingar och den andra förbereder sig för opposition, skulle vara eliminerad.
Några riktigt bra motargument finns egentligen inte, annat än den sämsta, att fortsätta som man alltid har gjort.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax