Alla platser är inte lika otrygga
Under rubriken ”I dagens värld är ingen plats trygg” skriver Benita Mattsson-Eklund i sin ledare i tidningen Åland den 15.12 apropå självmordsbombaren i Stockholm: ”Det går inte att bortse ifrån att Åland och de välfyllda färjorna också kan vara tänkbara mål för självmordsbombare. Det skrivs inte för att skrämma upp människor, det är bara ett konstaterande av fakta.”
Och nu har det alltså nästan hänt igen i Köpenhamn. Men hur långt ska man gå i sin oro? På vilket sätt är detta ett faktum?
Man kan inte bortse från att det ologiska, galna och plötsliga kan dyka upp på oväntade ställen. En ensam galning kan mycket väl tänkas välja en fullsatt färja om målet är största möjliga skada. Ensamma galningar kan finnas överallt, också på Åland. Men nu talar vi inte om ensamma galningar, vi talar om internationell terrorism. Terrorister är per definition inte ensamma galningar eftersom de har ett syfte som är politiskt. FN:s generalförsamling definierar terrorism som ”en handling som syftar till att döda eller allvarligt skada civila eller icke-stridande, med avsikt att skrämma en befolkning eller utöva tvång på en regering eller en internationell organisation.”
Självmordsbombaren i Stockholm talade om Sveriges deltagande i kriget i Afghanistan, om Muhammedteckningarna och Lars Vilks. Attentatplanerna i Köpenhamn hade Jyllands-Posten som sitt främsta mål, den tidning som var först ut med att publicera Muhammedteckningarna. Rötterna till dessa två exempel på terrorism finns alltså inte i ett allmänt hat mot stora folksamlingar, var som helst, utan i särskilda konflikter. Konflikter som visserligen är väldigt komplexa, men inte omöjliga att ringa in.
Om man vill sätta Åland i perspektiv till just dessa fall kan man fråga: vilka motiv skulle ett islamistisk terroristnätverk ha för att rikta sig just mot Åland? Har något nytt uppdagats i samband med de senaste terrorhoten som skulle göra Åland mer tänkbart för en attack nu än innan? Och om det inte är just Åland som är målet: har den senaste tidens terrorhot ökat den allmänna otryggheten, också på mindre orter runtom i Sverige eller mindre orter som ligger nära Sverige? Inget av detta har i alla fall hittills framkommit.
Terrorismen är ett kaos, men det är inte helt utan struktur eller logik, som den ensamma galningens våldsdåd i högre grad kan vara. Också terrorismen består av en rad enskilda händelser, på enskilda platser, utförda av enskilda människor. Att rikta blicken bort från alla dessa enskilda människor och händelser, upp mot det luddiga idealistiska mål som sägs stå bakom dåden, det är precis att spela våldsverkarna i händerna. Våldsverkarna vill ge bilden av att de enskilda dåden är en liten del av något stort, obegripligt och ohanterbart för att förlama alla möjligheter till försvar. De vill ge bilden av att allt är i gungning för att utöva politiska påtryckningar mot skrämda regeringar.
Ja, passagerarfärjor kan vara ett tänkbart mål, liksom flygplan, bussar, tåg, tunnelbanor, varuhus och folksamlingar på offentliga platser. Men det finns väldigt många sådana mål i världen och sist och slutligen relativt få terrorister. Det finns ett urval och där finns logiken, även om den är knapp. Drottninggatan och Jyllands-Posten är i alla fall oändligt mer logiska mål än Torggatan.
Vad vi behöver är så mycket fakta som möjligt om omständigheterna kring varje specifikt hot och våldsdåd, för att ringa in just det hotets logik och bakgrund och frilägga det från tanken om ett allmänt, universellt kaos som drabbar alla lika mycket. Där finns försvaret och medicinen mot handlingsförlamning. Det senaste samarbetet mellan dansk och svensk polis, som resulterade i att ett stort terrordåd kunde undvikas, visar att det också fungerar.
