DELA
© Nya Åland

Alla mammor ammade. Utom Lina, hon bara sina.

Är amning något att ta upp på ledarplats?
Ja, definitivt.
Amning är en fråga att ta upp på ledarplats inte för att en stor del av Nyans läsare är ammande eller potentiellt ammande kvinnor. Utan för att amningsrelaterade frågor diskuteras och ifrågasätts. Det är en fråga för papporna som inte får en matningsrelation med spädbarnet, en fråga för de som sitter bredvid den ammande kvinnan på caféet och förstås en fråga för barnet som inte har någon talan men vars ve och väl det huvudsakligen handlar om.

Så låt oss börja från början:
WHO rekommenderar helamning i sex månader. De rekommendationerna följer man på Åland och på de flesta andra ställen. Rekommendationerna är beräknade att gälla hela världen även om förutsättningarna ser olika ut.
Ett barn som växer upp i ett land utan tillgång till rent vatten mår självklart bäst så länge de inte behöver komma i kontakt med ersättningar som blandats med smutsigt vatten. Att amma länge i ett fattigt land kan vara direkt livsavgörande för barnet. I rikare länder introduceras fast föda ofta tidigare utan stor dramatik. Rekommendationer är ändå bara rekommendationer.

Att mata ett nyfött barn är för en del kvinnor fantastiskt. För en annan skapar det ångest. För en tredje en känsla av otillräcklighet.
Ett barn som föds upp på ersättning blir inte ett sämre barn, framför allt inte om mamman mår bättre av att ge ersättning. Också i fråga om ett så litet barn att det behöver flytande föda måste hela familjens välmående räknas in. En mamma som gråter varje gång hon försöker amma men inte kan för att hon har lite mjölk/det gör ont mår bättre av att lägga ner amningsprojektet. Självklart är amning bra. Men det är ingen katastrof om den av någon anledning inte fungerar.
Den förmodligen största fördelen med ersättning är att pappan kan bli delaktig i hög grad från början. Intimiteten som uppstår vid matningen är fin och den uppstår både med bröst och flaska. Om det finns två som kan mata blir nätterna inte lika sömnlösa som om bara mamman skall stiga upp/sova med öronen på helspänn.

Nya rön gör gällande att barn inte behöver helammas upp till sex månader. Enligt en studie i medicintidskriften British Medical Journal kan helamning till och med orsaka vissa allergier. Tidigare har forskning visat att helamning i sex månader kan skydda barnet just för allergier men också risk för diabetes, högt blodtryck och övervikt. Nu menar man att det inte är så enkelt.
Den nypublicerade studierna hann knappt publiceras innan den ifrågasattes. Här skall inte tas ställning till studien utan poängteras att rekommendationer förändras. Ingenting är spikat, inte ens när det kommer till amning.

En mamma på ett bloggforum skrev nyligen ”det enda som är säkert är att en mamma alltid har dåligt samvete”.
Är det verkligen så dåligt? Vad skulle mammor ha dåligt samvete över? Flertalet gör sitt absolut bästa.
Nej, det dåliga samvetet beror på att de egna förväntningarna är för höga. Många mammor verkar tro att de måste vara perfekta. Som om barn inte skulle kunna hantera lite mänsklighet.

Det är inte barnrådgivningen som skapar det dåliga samvetet, det skall sägas. Det är omgivningen och mamman själv. Fortfarande är det status att föda utan smärtlindring och helamma länge. De som gör annorlunda ifrågasätts och får vara beredd på att försvara sig.
Det är givetvis idiotiskt. Det är inte amningen som avgör hur man är som förälder och vilka chanser barnet har i framtiden.
Därför kan det vara befriande att inte ens amningslängden är för evigt fastslagen. Riktlinjer förändras, rekommendationer specificeras och någon större skillnad på barnens välmående i den här delen av världen märks knappast.

Karin Erlandsson

karin.erlandsson@nyan.ax