DELA
© Nya Åland

Saramago och Scarlatti i kammarmusikspel

Friheten är ett centralt tema för den portugisiske Nobelpristagaren José Saramago och också för regissören Lisbeth Landefort som kom till Finland som flykting 1938.
Landefort har skapat det kammarmusikspel som ges i Alandicas auditorium på torsdag. (På bilden Åsa Juslin och Grete Sneltvedt från Nordens institut, samt i mitten Mervi Appel från stadens kulturbyrå.)
Det är Mariehamns stads kulturbyrå och Nordens institut som samarbetar kring teatergästspelet som föregås av ett seminarium på Ålands lyceum på onsdag eftermiddag, den 7 oktober.
”Det är på sången man känner fågeln” är titeln på den kammarmusikaliska föreställning som tidgare getts i riket både på svenska och finska. Titeln är ett ordspråk som ingår i José Saramagos roman ”Baltasar och Blimunda” som ligger till grund för föreställningen där den italienske tonsättaren Domenico Scarlattis musik spelar en viktig roll.


Samarbetsprojekt
Initiativet till att ge ”Det är på sången man känner fågeln” i Mariehamn kommer från kultursekreterare Mervi Appel. Hon berättar att hon efter att ha kontaktats av regissören Lisbeth Landefort åkte till Helsingfors och såg föreställningen där.
– Jag kände förstås till Saramago som Nobelpristagare men visst alltför litet om hans författarskap. Här lyfts han fram som författare och som försvarare av den lilla människan, säger Mervi Appel som efter att ha sett föreställningen kontaktade Åsa Juslin, direktör på på Nordens institut, och undrade om man inte i samarbete kunde ta den till Åland.
Så blev det alltså.


Musiken central
Grete Sneltvedt, vikarierande projektsekreterare vi Nordens institut, framhåller den viktiga roll som Domenicio Scarlattis (1685-1757) musik spelar både i Saramagos roman och i ”Det är på sången man känner fågeln”.
– Scarlatti skrev 555 sonater för cembalo, konstaterar hon och finner också likheter mellan musiken och Saramagos sätt att skriva.
– Saramago har eliminerat alla skiljetecken utom komma och punkt men jobbar mycket med pauser, på samma sätt som i musiken.
Åsa Juslin pekar, för sin del, också på att det var Elina Mustonen, känd cembalist och lärare vid Sibeliusakademin som tog de allra första initiativen till föreställningens tillblivelse.
– Mustonen har ju också gjort skivinspelningar med Scarlattis musik.


Fågeln en symbol
Fågeln, som ingår i titeln, är en symbol för friheten. I Saramagos roman som utspelar sig i de tider när inkvisitionen höll befolkningen i ett hårt grepp bygger man ett flygplan, en stor fågel, från vilken man kan titta ned på inkvisitorerna som är så upptagna med att pina folk att de inte har tid att titta upp.
José Saramago, som snart fyller 87 år, kommer från enkla förhållanden. Grete Sneltvedt berättar att hans föräldrar var jordlösa lantarbetare och analfabeter. Själv prövade han på många olika yrken innan hans egentliga författarskap tog fart efter fyllda sextio.
Lisbeth Landefort, som är en legend inom det finländska hörspelet, är bara något år yngre och båda förenas i en strävan att respektera och ta till vara de äldres kunskaper.


Ville bjuda Saramago
Därför har arrangörerna valt att placera det seminarium kring Saramagos litteratur som hålls på onsdag i Ålands lyceum kl 13 på eftermiddagen, en tid som man hoppas skall passa äldre deltagare. I seminariet medverkar Lisbeth Landefort, tillsammans med Saramago-kännaren Gustaf Widén. Ordet leds av författaren Katarina Gäddnäs.
– Vi ville också bjuda in José Saramago själv men han var tyvärr upptagen med annat, berättar Åsa Juslin.
Saramago har tidigare sett ”Det är på sången man känner fågeln” i Helsingfors.


Fyra på scenen
I föreställningen i Alndicas auditorium på torsdag kväll kl 19 medverkar cembalisten Elina Mustonen, sopranen Anna Danik, skådespelaren Tom Wntzel och unga dansaren Ida Viikingkoski. För koreografin står Aku Ahjolinna och för regin, som nämnts, Lisbeth Landefort.
Biljetter fås i förköp på Nordens institut, Köpmansgatan 4 från och med måndag.

JAN KRONHOLM

jan.kronholm@nyan.ax