DELA
© Nya Åland

Zen… och konsten att cykla i motvind

För några år sedan, eller rättare sagt på 70-talet, läste jag ”Zen och konsten att sköta en motorcykel” av Robert M. Pirsig. Vilken fantastisk bok! Vilken skön blandning av reseskildring, filosofiska betraktelser och praktiska råd.
Nu har Ålands svar på denna bok äntligen kommit, nämligen ”Med havet till höger – Östersjön runt på 100 dagar” av Stig Forsman och Kiki Alberius-Forsman.
De cyklade genom Sverige, längs med ostkusten norrut från Grisslehamn till Haparanda/Torneå, sedan åter ner söderut längsmed Finlands västkust och Bottniska viken. Vidare österut längs Finska viken till Ryssland. Sedan västerut genom Estland, Lettland, Litauen (lite Ryssland igen) Polen, Tyskland. Så åter norrut genom Danmark och Sverige till Grisslehamn/Mariehamn.
En sträcka på 7 678,5 cyklade kilometer! Klart att prestationen i sig imponerar men nu är det boken jag skall skriva om.

Då, för fyrtio år sedan, besökte Pirsig under en motorcykeltur med sin son, ett par bekanta som hade en kran som läckte. Eftersom de inte visste hur man skulle laga den så låtsades de inte om det hela. Den droppande kranen blev en metafor för den västerländska civilisationens långsamma förfall. Det man inte ser finns inte. Man undrar: hur många miljoner ton rent vatten har inte i onödan runnit bara ur denna enda kran fram till dags dato? Och hur många andra läckande kranar finns det och har funnits? Sådana saker kan man fundera på.
Samma approach hittar jag i Stigs och Kikis bok, i dagboksanteckningarna men framförallt i haikudikterna. Till exempel: ”Pappa varnade – för branta uppförsbackar – Krönet vänder allt.” eller: ”Har ett enda val – i längtan efter frihet – Framåt! Fram!”
Man rör sig mot ett mål, ibland i motvind, regn och uppförsbackar. Andra dagar är det tvärtom. Man susar i medvinden nerför släta vägar och solen skiner. Under tiden ser man saker och möter människor och funderar på livets små och stora ting. Så småningom närmar man sig ett kontemplativt tillstånd. Kommer till insikt. Zen – eller något annat.
Läs hela recensionen i papperstidningen!

Jonnie Listherby