DELA
© Nya Åland

En pjäs för den mobbade

Då pjäsen ”Henrik – en tönt” spelas i skolorna händer det att någon i publiken skickar en tacksam blick åt skådespelaren Peppe Forsblom.
– De blir tacksamma över att bli sedda, säger Forsblom.
Det är morgon och enmanspjäsen ”Henrik – en tönt” spelas i Kyrkby högstadieskola.
– Det är viktigt att berättelsen står i centrum. Det skall inte vara en personlig prestation, säger Peppe Forsblom.
”Henrik – en tönt” är skriven av Henrik Ståhl. Den handlar om hans grundskoleår då han blev mobbad både fysiskt och psykiskt. I pjäsen är det huvudsakligen den fysiska mobbningen som illustreras, men Henrik säger att det var den psykiska mobbningen som tog värst: han började själv tro på mobbarna som sa att han var en tönt.
Henrik klarar sig. Tack vare att han hade föräldrar som ställde upp och sa att de älskade honom, att mobbningen inte var hans fel, kunde han förklara krig med mobbarna. Han började bära en basker, han blev någon: en berömd tönt.
Henrik Ståhl har spelat pjäsen själv sedan 1999 fram till januari 2010. Nu har Åbo svenska teater satt upp den på sin repertoar.


Nästan buskis
Peppe Forsblom har spelat Henrik femton gånger då han spelar den i Kyrkby. Han tycker om att ge föreställningar för skolklasser.
– Det är roligt. Även om tiden i högstadiet känns långt borta känner jag igen mycket i attityden och beteendet. Man behövde sin mamma och pappa, men samtidigt hade man ett jättebehov att visa att man inte behövde dem.
Forsblom är viktig med att berättelsen skall stå i centrum, inte han själv.
– Jag vet att de lyssnar. Ibland kan jag se att någon skickar blickar av tacksamhet, ibland kommer någon efteråt och vill prata. Det händer också att någon ser ut som de kommit på att de borde se sig i spegeln.
Pjäsen går i ett böljande tempo.
– Det är mycket stå-upp, nästan buskis ibland. Det är helt ok, jag gillar bra buskis.


Också här
Pjäsen var bra, tycker sjundeklassisterna Michaela Thallén, Heidi Eriksson, Hanna Nordlund och Anderas Söderström.
– Allt var bra med den, och så var den rolig också, säger Heidi Eriksson.
– Nog är det hemskt hur vissa barn behandlas, säger Andreas Söderström.
De tror att det mycket väl kan finnas mobbning också i Kyrkby.
– Det finns säkert. Knappast fysisk misshandel som i pjäsen, men psykisk, säger Andreas Söderström.
– Jag är med i Friends och där får man ju höra en del historier, säger Michaela Thallén.


Grå klump
Varför tror ni en del mobbar?
– De har själva problem, säger Anderas Söderström.
Varför blir en del mobbade då?
– Det behöver ju inte vara fel på människan, han kan vara precis som vem som helst, säger Heidi Eriksson.
– Alla borde få vara precis som de vill. Tänk om alla skulle vara likadana, det blir ju bara en jättetråkig grå klump av alltihop då, säger Andreas Söderström.
Vad tycker ni att vuxna skall göra åt mobbning?
– De skall ta tag i saken, säger Heidi Eriksson.
– Inte bara säga att det är något för psykologen, säger Andreas Söderström.

Karin Erlandsson

karin.erlandsson@nyan.ax

Foto: Stefan Öhberg

stefan.ohberg@nyan.ax