Större enheter inom jordbruket!
Jordbruksstöden och ladugårdsavbytarna diskuteras. Reaktionerna visar att många feltolkat inläggen och tror att förslagsställarna är emot jordbruk. Så är inte fallet men det finns en oro att bidrag och stöd till jordbruket är felanvända och går till fel ändamål.
En kontroll av ersättningarna visar att ersättningarna per hektar åker är 1.300 euro på Åland, 1.000 euro i Finland och 400 euro i Sverige. Det visar att något gått snett. En annan kontroll visar att arealen per gårdsenhet är 45 ha i Sverige, 35 ha i Finland och 25 ha på Åland.
En slutsats är att stöden går till att hålla i gång för små enheter som saknar förutsättningar.
Vårt intryck är att jordbrukarkåren/ markägarna kan indelas i tre huvudgrupper:
-livsstilsjordbrukare
-markägaren som lever helt på annat än jordbruk
-företagarbonden och entreprenören
Företagarna/ entreprenörerna är de för samhället intressanta, de vill utveckla sitt jordbruk och förtjäna pengar. De ser ekonomiskt på hela verksamheten, för dem är det inget självändamål att äga maskiner och redskap, de samarbetar gärna när fördelar finns.
Jordbrukspolitiken på Åland har ett fokus på små enheter vilket är ohållbart. Förädlarna blir i riskzonen om fokus inte är på att få fram råvaror till konkurrenskraftiga priser i tillräckliga mängder. Man har inte heller tagit till sig efterfrågan på hållbart odlade produkter.
Ett fenomen är att Åland har c:a 14.000 ha åker och av detta är tusentals i träda. Ofta i grönträda vilket innebär att grödan plöjs ner, alltså ingen produktion. Samtidigt importeras chipspotatis. Här finns en potential att få fram produkter för förädlarna och marknaden. Här finns foder för fler mjölkkor till fördel för ÅCA.
Intressant är att förädlarna i klustret, tex Ålands Trädgårdshall, Chips, ÅCA och Dahlmans är offensiva och satsar framåt med kraft vilket är glädjande. Det är satsningar på nya utrymmen, produktionsutveckling och energilösningar. De som jobbar med förädling av åländska jordbruksprodukter måste få bra råvara att jobba med.
FS uppfattning är att jordbrukspolitiken borde integreras med förädlingen till en bättre helhet. Större enheter med bättre maskinutnyttjande och rationellare marker är ett måste om näringen skall ha en framtid.
Dessutom måste vi ta till oss att konkurrensmedlen är effektiv hållbar produktion, god djurhållning, (jfr grisskötseln i Sverige), miljötänkande (typ ÅCA:s satsning på biogas)
Det är också viktigt att stöden går till produktion som används och direkta miljöåtgärder.
Frisinnad samverkan
