DELA

Hur kan ett åländskt utbildningsprogram främja fantasin och kreativiteten?

Ett nytt åländskt utbildningspolitiskt program antogs i våras. Den nytillträdda regeringen och lagtinget ska nu ta över och ge konkreta prioriteringar och riktlinjer för arbetet under de närmaste åren. Programmet ger en träffande beskrivning av framtidens utmaningar: de stora förändringarna i våra samhällen, bland annat pga. teknisk utveckling, sociala förändringar, klimat- och energikriser, kommer innebära att vi och våra barn kommer att ställas inför många oväntade och ibland obehagliga situationer.

Det innebär, menar jag, att vi måste kunna orientera oss snabbt, hitta nya lösningar och skapa ny mening med våra liv. Motgångarna kan för många upplevas som överväldigande och då riskerar ett litet samhälle som Åland att en stor del av de mänskliga resurserna slås ut pga. stress, utmattning, utanförskap eller olika former av fysiska och psykiska sjukdomar. Tendenser mot en sådan utveckling ser vi redan idag inom flera samhällssektorer och särskilt bland unga. Vi vet dessutom att i genomsnitt 10% av alla elever på Åland upplever mobbning eller kränkningar regelbundet och i vissa skolor har närmare 25% av de kvinnliga eleverna psykiska problem.

I ljuset av dessa svårbedömda framtidsscenarier, måste våra barn rustas med goda grundläggande kompetenser och fantasi. Dagens teknologi förändras ständigt, och detaljkunskaper föråldras. Därför behövs generell kompetens och förmåga att ta till sig idéer och ha överblick om strukturer, vilket läsande som aktivitet skapar.

Förmågan att tillämpa grundkunskaper i nya situationer stärks om fantasin är livlig. Den i särklass viktigaste kompetensen är och kommer förbli en god läsvana och en livlig fantasi. Forskning inom psykologi, neuropsykologi, krishantering, pedagogik visar att människor med stark fantasi har lättare att hantera svåra situationer och dessa människor visar dessutom större empati mot sina medmänniskor.

Utbildningsprogrammets labyrintiska omfång bygger på 51 (!) olika insatser utan att identifiera vilken aktör som ska ansvara för dem och genomföra dem. Programmet, som aldrig förankrades genom bred expertis eller hos dem som direkt berörs, såsom Hem och Skola-föreningarna, använder sig gärna av trendiga ord såsom ’flexibilitet’, ’strukturanpassning’ och ’policysamverkan’ utan att definiera innehållet i dessa begrepp.

Nu måste prioriteringarna sättas tydligt av den nya regeringen. Här är de viktigaste beståndsdelarna som saknas i det antagna programmet:

1. En reviderad grundskolelag ska säkra alla elevers rättigheter i enlighet med grundlagen. Här bör frågor om elevvård, arbetet mot kränkningar och mobbning, rätt att överklaga beslut och elever med anpassad läroplan få en konkret grund så att både elever, föräldrar och rektorer vet om sina rättigheter och förpliktelser. Den åländska lagstiftningen är svagare än både den finländska och den svenska.

2. Frågan om tillsyn inom utbildningen bör omgående ses över. Det är juridiskt oacceptabelt att samma aktörer (landskapsregeringens utbildningsbyrå och kommunernas bildningsdirektörer) både skapar formerna, hanterar budgetar, tar emot enskildas klagomål och ska ha ett gott samarbete med skolorna. I ett litet samhälle som Åland, där utbildningsbyrån saknar juridisk kompetens och tillräckliga mänskliga resurser, är detta desto mer problematiskt och lämnar den enskilda eleven i otrygghet och rättsosäkerhet. Ju större flexibilitet och variation vi tillåter inom utbildningssystemet, desto viktigare kommer det att bli att det finns fungerande tillsynssystem.

3. Fantasi och kreativitet främjas säkrast och mest effektivt genom ett omfattande, systematiskt och långsiktigt läsningsprogram för hela skolgången. Forskning visar att överdriven användning av bilder och visuella tekniker, hämmar snarare än stärker djupare förståelse och lärandet. Skolbibliotek, kommunala bibliotek, samtliga lärare och föräldrar måste alla verka i samma riktning.

Om vi inte agerar i tid, kommer Åland inte att ha kompetenta och kreativa ungdomar som vill och orkar ta över viktiga samhällsroller inom den privata och den offentliga sektorn. Åland har inte råd med ett sådant framtidsscenario!

Sia Spiliopoulou Åkermark

(förälder och jurist)