Att ”hjälpa” på Åland påverkar för evigt
Jag har hållit mig från Medelhavsfrågan pga dess komplexitet, men med den unge Alans tragiska död senaste vecka tog den åländska fem-klövern in Medelhavet i den politiken.
Att läsa nyheterna dagarna efter ger ofta djupare information än första dagen.
Först var Alans far en flykting från Syrien, men han bodde ju och jobbade i Turkiet, som ju inte är i krig. Han betalade en årslön för att ta sin familj till Europa men två dagar efter den tragiska händelsen var han tillbaka i hemstaden Kobane, Syrien.
I debatten häcklades jag för ”kaninteorin”, dvs 350 syrier på Åland inom tio år. Efter den tragiska händelsen har de partierna på Åland bekänt färg.
H Jansson (C) vill ha flyktingläger på Möckelö. Kyrkan ställer Lemböte lägergård till förfogande. Då måste man kanske prioritera kollektivtrafik framom säkra cykelvägar.
Man nämner Kongresshotellet och Lappo skola. Och ungdomslokalerna; Hammarbo eller Solbacka om Runar Karlsson lyckas dra åt sitt håll. Nyan talar om läger för 100-200 och (S) talade om 500 flyktingar.
Alla verkar tro att de asylsökande bara är syrier. I år har 2% av de asylsökande till Finland varit från Syrien. 98% från annat håll. Ex. 4 ggr fler albaner. Hört om kriget i Albanien? Inte Migrationsverket heller, så ingen fick asyl ifjol.
Det tar åtta månader att få ett negativt besked. Många överklagar. Då tar det ytterligare fem månader. Får de en flickvän, som blir gravid, då blir de inte utvisade pga humanitära skäl, vilket de vet om. Under tiden bor de på förläggningen. Snart i en by nära dig. Kanske i skärgården? Hela Åland ska ju leva.
13% får asyl. 87% avvisas. Staten betalar returbiljetten. Kostnaderna kan vi bara gissa oss till.
Bilderna av Alan får oss att glömma lägren i Jordanien där hundratusentals människor lever under mycket svåra förhållanden.
Sverige satsar 34300 miljoner på asylhantering och integration av de, som haft råd att ta sig genom Europa. De satsar 128 miljoner på hjälp i närregionen.
Skall Åland följa i Sveriges fotspår? Nej! Vi inom Åländsk Demokrati vill inte att Åland skall bli ännu ett område för politikernas experiment. Låt spåren från Sverige förskräcka!
Vi inom ÅD vill hjälpa flyktingarna. Det har vi hela tiden sagt, men få har lyssnat. Vi vill hjälpa i närregionen via ex UNHCR, Läkare utan gränser, Röda korset, Röda halvmånen, Rädda barnen, Emmaus osv. Men nu saknas det pengar där och det leder till ännu fler flyktingar. Detta är ingen fråga för kommunerna utan för Lagtinget och Riksdagen.
Själv har jag svårt att föreställa mig hur det ser ut i ett litet flyktingläger med 2.000 personer. Men om jag skulle stå där, då skulle jag hellre vilja hjälpa alla, med våra skattepengar, till ett lite, lite bättre och lite säkrare flyktingboende än att ta 20 till Åland och bara se de 1980 kvarvarande i ögonen.
Ifjol kom det 34.000 flyktingar från Syrien till Sverige UNHCR) och 438 till Finland, vilket Wallstöm nu kritiserar Finland för. Saudiarabien tog emot 18 flyktingar. Kuwait 15. Quatar tog emot 14 flyktingar från Syrien. De har har råd att bygga ett gigantiskt stadium inför fotbolls-VM och att bistå flyktinglägren. Mariehamn tar emot 20 flyktingar.
Staden har reserverat bostäder för flyktingar, som kanske inte ens känner till att Åland finns, men för våra egna bostadslösa så kommer det en lösning ”efter valet om det finns EU-pengar”.
Vad kommer detta att kosta? En fråga till stadsdirektör B Heinonen: Kommer Staden att göra en kostnadsuppföljning på ”Projekt flyktingmottagning”?
Det är glädjande att privatpersoner kan och vill hjälpa till. Kanske C Gunell, J Pettersson, B Sundback och I Holmberg kan ta en familj i sina hem likt Sipilä?
Vi debatterar enbart hjälpen med andras pengar. Skattepengar. För som gamle socialdemokraten Möller sade: ”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”.
Vi inom ÅD vill att pengarna skall satsas för att hjälpa i närregionen. Att ”hjälpa” på Åland påverkar för evigt och utan återvändo.
Stephan Toivonen
för Åländsk Demokrati
