Andlighet eller bristen på sådan?
”På 1990-talet kommer vi att börja hitta vår själ igen.. Vi har upplevt en mycket oandlig tid det här århundradet”. Därför efterlyses ”mer andlighet och mindre materialism”. Dessa citat är inte hämtade från någon religiös ledares uttalanden utan från den kände brittiske skådespelerskan Joanna Lumleys självbiografi. Också i moderna tidens ungdomsmagasin kan man hitta liknande tankar – där man märker hur tröttheten börjar titta fram. Man är trött på ytligheten i nöjeskarusellen, materialism, droger och meningslöshet och söker efter en andligare väg som ger hopp för framtiden.
Tyvärr har jag lagt märke till att Åland kommer långt efter i dessa funderingar. Inte så att ungdomarna kommer långt efter och inte de äldre, utan de som varken är unga eller gamla, men som ändå egentligen borde veta bättre. Ha mer klarsyn och framtidssyn. Nu undrar du vad jag menar. Jo- jag menar att många av de som skulle vara väktare för vad som händer i världen och som skulle vara vakna över skeendet både bakåt- och framåt i tiden – är de som vill skynda på att sopa undan andligheten – man vill göra sig av med den.
Men man inser inte att man då också sopar undan den sista biten och det sista lilla halmstrået till trygghet för en ung generation. Nu menar jag inte den så kallade nyandligheten där asa-tro och gamla österländska religioner gör återtåg, utan andligheten i den kristna tron, med kärleksbudskapet som grund..
Där går tyvärr våra dagstidningar i spetsen. Antagligen omedvetet. Förblindade av just materialismen och tidsandan och en naiv föreställning av att lyckan hittas om man gör sig fri från det träldomsok man tycker att andligheten medfört. Man glömmer då bort en annan bit – att den lag som är byggd på kristen grund också är själva grundvalen för det välfärdssamhälle vi i dag lever i. Tar man bort den grundvalen kommer samhället att återgå till nyhedendom och laglösheten som redan florerar kommer att öka ännu mer.
Nu anser jag inte att kyrkan eller det vi kallat andlighet skulle stå utan skuld i den här frågan. Antagligen är vi mer skyldiga än vi tror att det gått dithän det gått och vi behöver ärligt rannsaka oss angående det förflutna. Om kyrkorna berövat oss vår mänsklighet då ligger vi illa till – för en andlighet utan mänsklighet har åtminstone jag svårt att finna stöd för i Bibeln.
Att våra dagstidningar gått i spetsen för att ”modernisera” och plocka bort andligheten från spalterna är inte bara taget ur luften. Nämner bara ett exempel. Det är nu länge sedan de inte längre tyckte sig ha rum, råd eller ork, för veckans betraktelse eller en andakt inför helgen som varit sedvanligt i många år. Vad man då inte betänker är att det ändå finns många kristna bland prenumeranterna – ja, att de flesta av prenumeranterna hör till antingen kyrka eller frikyrka. Man har glömt att kyrkorna regelbundet sätter in sina gudstjänstannonser åtminstone i den ena av tidningarna och att dessa annonser kostar avsevärda summor per år. Andra prenumerantgrupper får sida upp och sida ner av spaltutrymme varje dag – medan den kyrkliga biten blir mer och mer undanskuffad.
Nu får vi se då båda tidningar kommer att bli sex-dagars, vilken tidning som vill värna om och ge utrymme också för de prenumeranter som har kyrkliga och andliga intressen. Nu är jag inte så blåögd så jag tror att just den spalten skulle bli mäkta populär bland de mycket unga. Men alla kategorier av prenumeranter behöver bli ihågkomna. Det finns säkert andra möjligheter att i spalterna förmedla något av den trygghet och tröst de yngre läsarna behöver då livets blir mörkt och tungt..
Doris Jansson
